När det snöar i augusti...

Hello all! : )

 

...varning för känsliga läsare...

Det här blogginlägget innehåller en hel drös med positiva adjektiv, så den cyniske kan behöva en spyhink nära tillhands...

 

Ok...det händer en hel del...men mest bara roliga, busiga och spännande saker... ; )

Det här blir andra natten som jag sover själv (bortsett från prinsessan då) på nästan en månad... Vandrarhemmet har blivit vanlig lägga igen... Om än jag älskar att ha folk omkring mej, så måste jag säga att det är lite skönt att vara lite ensammen också... Å vila... Är h e l t slut som artist!! Haha! Det kostar på att leka 50-talsfru och driva vandrarhem på samma gång... ; )

 

På måndag börjar jag min nya rehabgrej... Ska bli superkul, faktiskt!! Och bra att se vad jag faktiskt orkar med... Det där med att vara på ett ställe, en viss tid, två dagar v a r j e vecka... Oavsett dagsform... Skulle behövt ladda frysen med matlådor... Jag lär ju inte orka fixa middag dom dagarna... Nå, det löser sej...

 

Och så har jag ju "blivit med bil"!! Eller inte på riktigt, riktigt... Men så gott som.. : ) Nyttjanderätten är min iallafall... : )  Fast en liten, men i mittfall väldigt viktig, detalj saknas... Servo... Så samtidigt mr underbar fixar och trollar med bilens utseende, så letar han en servo... o c h jag kör just nu h a n s bil!! Jag visste inte att det fanns människor som han... Eller jo, mina vänner är fantastiska... Men, ni förstår vad jag menar... Jag är liksom inte van att bli bortskämd... och s o m jag blir bortskämd!! ; )

 

Här får ni bevis på att jag faktiskt hjälpt till!! : ) Superkul var det!! Men tristokroppen orkar inte så länge...

 

Hello all!! : )

 

Ville bara annonsera att jag gjort slut med frökenlivrädd!! : ) 

Hon får gå och skrämma någon annan... We´re done! Shut up I´m happy!! : )

 

Exakt h u r allt ska gå till...

Hur framtiden ser ut... Vad som händer sen... Allt det är frågor jag inte har något svar på alls... Men det enda jag vet är att om jag inte tystar frökenlivrädd så kommer hon att sabba mina möjligheter att bli lycklig...någonsin...

Så nu tog jag just ett stort kliv ut i det okända och det hissnar så där skrämmande härligt i magen som det gör just när berg och dalbanan når toppen och är påväg ut över stupet...så med ett förväntansfullt leende stänger jag ögonen, lyfter armarna över huvudet och tjuter av skräckblandad förtjusning... Whiiiiiieeee!!! 

 

...oavsett när och hur åkturen slutar, så åker jag hellre med än står på marken och tittar på...

Samtidigt så säger jag välkommen tillbaka till romantikern, du är både efterlängtad och saknad! : )

 

Det var bara det...för nu... : )

 

Love // TT

Hello all!! 

 

Skulle bara avlägga en liten rapport... Vi har det bra mina inneboende och jag... : ) Fortfarande inte varit ensam en minut och börjar vänja mej... : )

 

Prinsessan vaknade på torsdagsmorgon, helt feberfri och kvittrande!! Så torsdagkvällen drog vi på bio och såg modig. En helt underbar (men bitvis vääääääldigt spännande) film!! Älskade genusperspektivet! Den handlar (för den oinvigde) om en prinsessa med underbart, långt, lockigt och knallrött hår (ja, jag blev avundsjuk på en tecknad figur..) som hellre red och sköt med plibåge än uppförde sej som en prinsessa "borde". Hon skulle bli bortgift till en av tre furstar (tror jag) och dom var alla tre nördiga, osäkra och töntiga... Och naturligtvis avslutades filmen med att hon var hjälten och att hon skulle få v ä l j a vem hon ville gifta sej med... : )

 

Fredag hann prinsessan och jag pyssla, mysa, busa och hälsa på vänner innan det var dax att säga hejdå för den här veckan... Sen körde jag frugan till bussen, fick kaffefrämmande av en vän som behövde prata lite och så åkte jag till systeryster för tjejmys med henne och en fin vän. Mitt i tjejkvällen fick jag två överraskningar i en... Min kärlek (jo, jag har ju en sån nu...faktiskt...) kom en dag tidigare än han skulle o c h han har fixat en b i l åt mej!!??!! Som behöver en del kärlek, men ändå!! Han tycker att skruttibangbang gjort sitt...haha... Jag förstår då inte..? 

 

Tror seriöst att jag ska ha en farvälfest för min skruttibangbang när det är dax för honom att lämna in... Som tack för lång och trogen tjänst liksom... ; )

 

Lördagen gick i vännernas och det socialastecken med bla stadsbesök, lördagsfika och inflyttningsfest. För att jag skulle orka dagens åtaganden så åkte vi hem och sov så som duktiga och ordentliga människor gör (min kropp är fortfarande i chock!!), när dom andra åkte på krogen...!!??!! Så jag fick mej välbehövliga 11 timmars sömn i natt...

Efter en vecka med feberyrande prinsessa i sängen så b e h ö v d e s det kan jag säga... Men vi kan väl i ärlighetens namn erkänna att det inte var mitt förslag...det kan vi ju erkänna...även att jag var en aning treårstjurig över det en stund... Men oh, vad jag var glad över det när jag vaknade idag, u t v i l a d. : )

 

Idag har vi varit i Luleå stor del av dagen och nu ikväll var jag och hämtade frugan från bussen... Så nu är vi tre igen... : )

Imorgon ska jag iväg på ett studiebesök på rehabprylen jag ska börja nästa vecka, blir nog bra. : )

 

Har galet mycket saker som jag behöver ta tag i och som behöver lösas...men mitt i paniken så känns det faktiskt bra... Det kommer att lösa sej... Så småningom... Bara jag andas och tar ett steg i taget... : )

 

Som ni förstår så håller fröken livrädd tyst just nu... : ) Men det är inte mycket som behövs för att hon ska börja hoppa, ropa och vifta med armarna... Men hon verkar gå att tämja hon med... Så kanske, kanske vågar vi oss på ett litet, litet glädjeskutt inför framtiden...?

 

Nu ska här sovas o c h skedas!! ; )

 

Love // TT

Hello all!! : )

 

Idag är det 19 dagar sen jag helt slutade med både socker och kolhydrater... Det har gått riktigt bra, men idag är det tungt. Blev betydligt tyngre sen jag fick en inneboende som har cola i kylen och godis i skafferiet... Och dagar som jag är så här slut så skriker kroppen efter socker och kolhydrater... Gaaahhhh!!!

 

Måste leta reda på ett recept på lchf-mousse och det NU!! Inte det med 70% choklad...för mycket socker i den...

 

Som många av er vet så är en av mina största glädjekällor i skrift Fredrik Backmans blogg: http://fredrik.cafe.se/ . Har ni lyckats undgå denna mannens texter så är det hög tid att börja läsa nu! : ) Han skriver så tårarna sprutar av allt skratt... Men han kan även beröra åt andra hållet, så här: http://fredrik.cafe.se/personligt-meddelande-2/

 

Nu har han skrivit två böcker:

 

Superbra present tips!! : )

Vill man vara riktgt snäll med mej och ge mej en present någongång...så vet ni vad jag önskar mej.... ; )

 

Annars går dagarna på vandrarhemmet rätt sakta nu så här i sjukdomstider... Men prinsessan har sovit en hel del under dagen, så med panodil och glass i kroppen har vi rockat loss lite försiktigt här hemma.. Inget dansande, men ett par låtar på pianot funkar ju det med.. : )

 

Det lär ju ta en stund innan prinsessan somnar ikväll när hon sovit så länge idag...svårt med sovtider när man har feber... Men så snart hon sover ska mamman sova... zzzzz Blir inte så mycket sömn när man har en skållhet, snurrande liten tjej över sej på nätterna...

 

Fröken livrädd har hållt sej rätt lugn de senaste dagarna... Men det behövs inte mycket för att hon ska börja ropa igen... Så vi får väl se... ; )

En lång dag kvar...sen är det fredag igen! : )

 

Hade tänkt repa lite låtar, men jag tror det blir filten överhuvudet i soffan nu, och repa imorgon istället...

 

Take care!!

Love // TT

 

 

 

Hello all!! 

 

Idag har jag gråtit, idag är jag trött...

Idag har jag verkligheten än en gång mött...

 

Ni som hängt med en stund vet ju att jag har som mål att komma ut i arbetslivet igen...det har jag alltid haft, men nu var tiden det skulle förverkligas, liksom...

Har på eget initiativ sökt kontakt med försäkringskassan och arbetsförmedligen...har ordnat ett läkar intyg som säger att jag faktiskt f å r göra något...försiktigt...i liten skala... (mest för att jag vill)

 

Så förväntansfull åker jag till mötet idag...

I bilen på vägen dit så hinner jag dock tänka h u r ska jag orka...jag orkade knappt komma igång på morgonen...men slår snabbt bort dom tankarna med att äh, det löser sej!! Väl inne på mötet får jag träffa två sympatiska men bekymrade kvinnor... "Vi vill hjälpa dej... Men vi måste ju se a t t du alls orkar först... "

Jo, det vet ju jag också... Jag vill ju inte tillbaka till morfin och sjukhus...

 

Dom presenterar en fin rehab-plan som jag tycker låter sund och klok...och framförallt realistisk... För som min handläggare säger (hon har varit med mina turer ett tag...) "Dej måste man bromsa".

Sen ställer jag frågan som vände allt... Vad får man för ersättning?? 

...har man som jag (jag är inte alls ensam om detta, det vet jag) varit borta från arbetsmarkanden tillräckligt länge så "försvinner" man ur systemet... SGI och a-kassa hamnar på noll... 

 

Mitt långsiktiga mål är, och har så varit i många år, att jag genom att jobba deltid men på rätt sätt, ska kunna bygga upp en inkomst så jag är helt självförsörjande... Först och främst mina 25%, men sen helt och hållet... Många gånger har jag stått i startgroparna, men lika många gånger har verkligheten slagt undan benen på mej...

Jag v e t att jag ställer mej upp även denna gång... Jag v e t att jag löser det, det gör jag alltid... M e n, vad fantastiskt det hade varit att det hade varit enklare...åtminstone en gång...

 

Sen läser jag en artikel om en pojke som kämpat mot cancer och förlorade...

Kramar om min älskade prinsessa och tänker, idag har hon feber, är ledsen och har ont...men det går över... Om några dagar är hon sitt vanliga kvittrande och sjungande jag... Hon slipper ha ont... Och jag får behålla henne i detta liv... 

Vad är då för lite pengar för problem...? Jag vet (utan att fråga) att alla väljer egen smärta och ekonomiskasvårigheter varje dag, för att få hålla om sitt barn en gång till... 

 

Man måste sätta saker i rätt perspektiv...

 

Jag är skitarg på livet många gånger!! Men för det mesta är jag tacksam...

Tacksam för min underbara unge!!

För min fina familj och mina fantastiska vänner...

...och för att kärleken verkar hittat tillbaka till mitt liv igen... ; )

 

Så ikväll får jag dra filten över huvudet, men imorgon börjar lösningsorienteringen! : )

 

Love // TT

Hello all!! : )

 

Ville bara skriva lite snabbt och tacka för att ni finns!! <3

Erat stöd betyder enormt mycket för mej. När luften går ur och jag tappar nappen, då är det skönt att får ur sej allt, så man kan ställa sej upp, borsta av sej och gå vidare...

Den dagen då jag inte ställer mej upp igen kommer aldrig att komma... Har den inte kommit än, så lär den ju knappast dyka upp nu... : )

 

Fortsätter driva mitt vandrarhem i läggan... Men i natt blir vi bara tre... : )  ...minsta lilla hyresgästen fick jag just hem från skolan med megahuvudvärk, frossa och 39 i feber... Så ingen teater ikväll och ingen kompis imorgon för hennes del...ni kan gissa att det var populärt... Stackarn... Som de flesta andra föräldrar så skulle jag tusen gånger hellre vara sjuk åt henne...så hon slapp må dåligt... Men så funkar det ju dessvärre inte...

 

Här kommer en del av en underbar text av Tove Jansson...som jag kan relatera till en hel del... : )

 

Vem ska trösta knyttet?

Det var en gång ett litet knytt som bodde 
alldeles ensam i ett ensamt hus. 
Han var nog långt mer ensam än han trodde 
på kvällen när han tände alla ljus 
och kröp inunder täcker i sin bädd 
och gnällde för sig själv, för han var rädd. 
Därute gick hemulerna med stora tunga steg 
långt borta hördes mårrans tjut på nattens mörka väg 
och dörrar stängdes överallt och alla lampor brann 
hos alla stackars skrämda kryp som tröstade varann. 
Men vem ska trösta knyttet med att säga ungefär: 
på natten blir det hemska mycket värre än det är.

 Nu, dax att ta tag i kvällen... : )

Love // TT

Vem ska trösta knyttet?

Det var en gång ett litet knytt som bodde 
alldeles ensam i ett ensamt hus. 
Han var nog långt mer ensam än han trodde 
på kvällen när han tände alla ljus 
och kröp inunder täcker i sin bädd 
och gnällde för sig själv, för han var rädd. 
Därute gick hemulerna med stora tunga steg 
långt borta hördes mårrans tjut på nattens mörka väg 
och dörrar stängdes överallt och alla lampor brann 
hos alla stackars skrämda kryp som tröstade varann. 
Men vem ska trösta knyttet med att säga ungefär: 
på natten blir det hemska mycket värre än det är.

Vem ska trösta knyttet?

Det var en gång ett litet knytt som bodde 
alldeles ensam i ett ensamt hus. 
Han var nog långt mer ensam än han trodde 
på kvällen när han tände alla ljus 
och kröp inunder täcker i sin bädd 
och gnällde för sig själv, för han var rädd. 
Därute gick hemulerna med stora tunga steg 
långt borta hördes mårrans tjut på nattens mörka väg 
och dörrar stängdes överallt och alla lampor brann 
hos alla stackars skrämda kryp som tröstade varann. 
Men vem ska trösta knyttet med att säga ungefär: 
på natten blir det hemska mycket värre än det är.

 

 

 

 

 

 

Hello all!! 

 

I helgen har det hänt en massa bra saker (bla bad, fotboll och kräftskiva), men det har även hänt en hel del som verkligen får en att tvivla på mänskligheten...

Det här med att människor sällan är den dom utger sej för att vara, har fått ny kraft... Meningen: "Men vad är det för fel på folk??!!" har använts flitigt...

 

Mitt hem har på senare tid blivit någon form av vandrarhem...missförstå mej rätt, jag älskar att ha mina fina vänner omkring mej, bara annat som blir lidande... Som tex att blogga, träna stämmor och låttexter, men framför allt att reflektera... 

Jag behöver liksom mina timmar då jag bara är... Då allt får sjukna in och jag får perspektiv på saker och ting...

Så det är väl det jag gör nu då...typ... Klockan 02.44... Jag k a n inte sova med tankar som snurrar i huvudet och en klump i magen, det går bara inte... Om än jag verkligen borde... 

 

Det som stör mej just nu är fröken livrädds skrikande... hon ropar så högt att det ekar... Vem kan sova i sånt...?

 

Jag har gått på en del nitar i livet och jag har valt fel så många gånger att jag tappat räkningen...Och jag var ju liksom klar med den biten... Men så kom ju dom välbekanta tankarna krypande igen...dom tog länge på sej den här gången...men tillslut kom dom...: "Om man aldrig provar så vet man ju inte" "Det är mysigt att ha någon att mysa med..." "Tänk om det faktiskt skulle vara rätt den här gången...?" Å så pang! Så var det kört igen... : )

...eller nåt sånt...

 

Det som ofta slår mej är att många verkar ha svårt för min uppriktighet... Alltså inte att jag förolämpar någon eller så... Men däremot att dom inte tror på vad jag säger... Är det för att jag har så otroligt märkliga saker att säga, eller är det för att uppriktigthet är så ovanligt att man tar förgivet att det skarvas åt det ena eller det andra hållet...??

 

Hur ska jag få folk att förstå, att säger jag något så m e n a r jag det!!!

Säger jag att jag inte vill ha ett förhållande (iallafall med den personen) så menar jag det och kommer inte att ändra mej veckan därpå (ääääven om han råkar vara snäll och rolig just då..)!

På samma sätt som att om jag går in i ett förhållande så är jag där för att stanna. Jag drar inte vid minsta motgång.

Jag är extremt transparent, "What you see is what you get" liksom... Men tydligen så förskönar människor sej själva så mycket under en ny bekantskaps "ritual" att man skrämmer ihjäl folk med sanningen... Förmodligen därför att dom antar att du förskönar och då automatiskt tänker; "Om hon säger det här...vad är det hon i n t e berättar??? *suckar* 

 

Vad är då poängen undrar jag stilla...?

Vad är poängen att lära känna nya människor om det ändå inte är den "rätta" människan som man pratar med...? N ä r kommer den "rätta" människan fram...? Och vad händer då...?

 

Jag har på senare tid fått slängt i ansiktet att mina hälsoutmaningar används som skäl för att i n t e utveckla en djupare vänskap med mej...trots att jag borde vara härdad vid det här laget, så givetvis känns det... Vissa gånger mer än annars beroende från vilket håll orden kommer...

 

Det senaste var:

 

A: Jo, N u funkar du ju...men vad händer om du blir sämre igen...?

 

Jag: "Ja, vaddå? Ingenting mer än att jag stannar hemma den dagen eller den tid som behövs...

 

Visst att man behöver vara realist ibland (om än det är galet tråkigt...), men prata om att skapa problem innan dom existerar... Och då över 90% av allt vi oroar oss för ändå aldrig händer, så känns det ju som en energitjuv utan dess like..!! Vad hände med "vi tar dagen som den kommer..."?

 

 

Jag har kämpat som ett djur för att ta mej till den nivå jag är idag och så visar det sej att jag ändå döms för det jag varit... Nä, det finns inga garantier för att jag inte hamnar på sjukhus igen, men det finns det väl inte för någon?? V e m kan lämna såna garantier?? 

 

Det är ganska precis ett år sen som min värld vände...då jag äntligen fick träffa läkare och annan sjukvårdspersonal som faktiskt visste vad dom pratade om!! På det året har jag åstakommit massor!! Där dom största segrarna var att ta sej upp på fötter på egen hand och att bli fri morfin och annan skit...! Gud vet att det var allt annat än enkelt, men jag fixade det!! På samma sätt som jag fixar det mesta jag bestämmer mej för att fixa...

 

Och ändå blir jag både misstrodd och ifrågasatt...

Så åter igen, vad är poängen...?

 

Love // TT

 

 

 

 

 

 

Hello all!! : )

 

Ibland undrar jag verkligen hur människor tänker... 

Jag älskar människor och jag blir lycklig av att ha folk omkring mej, men det ska ju vara på lika villkor... Oavsett vilken sorts relation vi pratar om... Jag är inte barnsligt tjurig och håller super koll på vem som hörde av sej sist och så... Men jag gillar inte att bli tagen förgiven!! Alls! När människor verkar vara av uppfattningen att jag står på stand by tills dom behöver mej, då går jag...

 

Jag behöver nödvändigtvis inte vara varken arg eller upprörd, men jag går.

I n n a n jag går så har jag varit tålmodig och gett flera chanser, jag säger vad jag vill och hur jag tänker... Men sen räcker det. Finns nog få som har det tålamod som jag har, men har man lyckats passera det, då är det liksom kört. Och när dom som räknat med att jag alltid finns där,  plötsligt lyfter blicken och inser att jag är borta, då är det försent...

 

 

Så är det. Och det är absolut inget du borde bli förvånad för. Punkt.

 

Förövrigt så är det sista dagen för mitt långväga främmande... Vi har surrat, sett film, chillat, bowlat, ätit, varit på båtmuseum, druckit en del vin och en hel del (iallafall om man frågar han) kaffe... Kort sagt, umgåtts. Han har även fått umgås en del med skruttibangbang, vilket jag antar inte var det han kommer att ta med sej hem som den mest postiva upplevelsen här ifrån... ; )

 

Igår var även finavännen som går under namnet "frugan" (kommer från en långhistoria, men den innehåller lchf-chokladmousse och ett frieri från min sida..)här och åt middag med oss... E f t e r att hon kopplat in tvättmaskinen!! (Yey) Så nu tvättas det för fullt kan jag säga!! : )

 

En rolig anekdot om fördomar; Då jag lyckats slarva bort min avbitare och även frugans fått fötter, så påbörjade vi en runda bland grannarna för att få låna en av dom. Tillslut hittade vi en vänlig herre som glatt promenarade bort till bilen och hämtade en åt oss. En liten stund senare så plingar det på dörren, då är det han som lite oroligt undrar om vi behövde hjälp... Ni skulle sett förvåningen o c h lättnaden i hans ansikte när han förstod att frugan faktiskt är elektriker... Haha, vad trodde han..? Att vi skulle ge oss in i proppskåpet och leka om vi (nja, hon då) inte visste vad vi (där mitt bidrag av det vi:andet var att lita på henne..) gjorde..? Men två tjejer ni vet... : ) 

 

Nu ska jag socialisera med min gäst de sista timmarna han är här... Och imorgon kommer prinsessan!! : )

Take care!! 

 

Love // TT

 

 

 

 

 

 

Hello all!! : )

 

Den låga uppdateringen här beror (som alltid när det händer..) på att jag har fullt upp irl. : )

Jag har finfrämmande från huvudstaden... Alltid trevligt med främmande... Men då min söta lilla stad liksom går i dvala då sommaren är över, och det dessutom regnat det två senaste dagarna, så har det varit en utmaning att hitta på saker att göra... (då alla inte tycker att sitta på ett fik, dricka galnamängder kaffe och surra bort timmar är blande det bästa man kan sysselsätta sej med... ; ) )

..så igår...bowlade vi!! Jo, även jag... Fast om man kan kalla det jag gjorde för bowling vet jag inte riktigt... Jag hade fula, platta skor och jag höll i något som kallades för klot... Första serien gick ok,  sen var armen helt slut... Så då blev det någon mycket hemlig variant av att försöka få iväg klotet... hahaha Tur att det var rätt folktomt på bowlingen, så jag inte behövde dela förnedringen med så många... : )

 

Annars så är det en aning drama i mitt liv som vanligt... Som är en stor del mitt fel, men som jag inte kan göra något åt... Gjort är gjort liksom... Jag hoppas verkligen att det löser sej till det bästa... 

Ibland är det svårt att välja rätt... Isituationer när vad man än väljer så blir det fel...på något sätt... Någon blir sårad... Det livet har lärt mej är att ingenting är gratis. Följ magkänslan. Du får inte många chanser. Ingen kommer att ge dej det du vill ha, du måste gå ut och hämta det. Och ignorera andras åsikter om vad du gör, så länge det du gör känns rätt och får dej att må bra... : )

 

Men jag kommer aldrig vara ok med att folk mår dåligt på min bekostnad... Även om det inte är mitt fel... Och även om det inte gick att välja på annat sätt...

Mer om det sen...

 

Nu, dax att ta tag i dagen!! : )

 

Love // TT

Hello all!! : )

 

Ok...ibland är man mer stolt över sej själv och ibland mindre...just nu mindre...

Valen jag gör är väl inte alltid dom mest genomtänkta... Men ibland händer livet innan man hinner tänka efter... Å sen är det liksom försent...

 

Har åkt känslomässig berg och dal bana de senaste dygnen...och ju mer jag funderar desto mindre klok blir jag... Men nu har jag nått ett stadium då jag i princip kapitullerar... "...what ever will be..."  Så många saker omkring mej som jag ärligt inte förstår... Jag brukar kunna läsa och tyda människor... Men när folk först säger en sak, gör en annan och sen ändrar sej igen och säger en tredje...??? Hur hänger man med i den?? *suckar*

 

Klyschor som: "Om man i leken sej ger, får man leken tåla!"  "Bränt barn skyr elden"  och "If you can´t stand the heat, get out of the kitchen!!" känns högaktuella just nu...

Jag som får ångest av tanken att såra någon...har lyckats trassla in mej i gud vet vad... 

Ok, jag har inte gjort f e l...det har jag inte... Men så där super bra kan jag inte påstå att det känns...

 

Nå... "What Ever!!" som tonåringarna skulle sagt... : )

Jag får helt enkelt lära mej att bry mej mindre om vad andra tycker och tänker!! : ) (lättare sagt än gjort...) Hur gör ni??  Kör ni erat eget race rakt igenom eller drabbas ni också av för mycket omtänksamhet mellan varven..?

 

The sound for to day...:

 

 

 

Hello all!! : )

 

Här kommer en ursäkt för låg blogguppdatering, följt av ett trött, snabbt inlägg... : )

 

En dryg vecka med strikta kosthållningen och jag är trött, men det funkar! : ) Å nä, varken popcorn eller vin... ; )

Helgen har varit full med mys, vilaoch bus... : ) Dessutom var jag på ett underbart roligt seminarium i lördags!! Känns fantastiskt att stå i startgroparna igen!! : ) Att få befinna mej i miljöer med människor som är fulla med energi, livsglädje och målsättningar. 

 

Nästa tisdag ska jag på ett möte där delar av min framtid ska avgöras... Jag ska börja arbetsträna är det tänkt... För att så småningom börja jobba mina enorma 10h/v!! Fast för mej är det galet mycket... : ) Vet dock inte riktigt var och med vad... Med människor.. Jag brinner ju för drama och teater.... Vore ju fantastiskt om det fanns något inom just det... hmm...jag får helt enkelt s k a p a ett jobb åt mej!! Hur svårt ska det vara..? ; )

 

Det är så mycker jag vill göra!! : ) Jag vill jobba, plugga, ta sånglektioner, gå buggkurs... Och så kom verkligheten och ramlade över mej....  Men kan jag göra n å g o t  av dom, i n å g r a timmar, så blir jag glad!! : )

 

Nu måste jag i säng! Alarmet sätter igång kl 7, då jag ska hämta mitt främmande från bussen! zzzzz : )

 

Hoppas ni haft en härlig helg ni med!! : ) Vad  har ni gjort för kul?? : )

 

Love // TT

Hello all!! : )

 

Ligger utplanad i soffan och känner viss förtröstan i att över halva veckan har gått... Det här att ha en massa tider att passa och möten att närvara på tar knäcken på mej... Haha, jag är ju inte van... Jag och prinsessan har fortfarande inte anpassat oss helt till det nya livet som skolan innebär... Imorgon är det torsdag och v i l o dag hos fröknarna Kallander... Efter skolan ska vi bara vara... Ha mamma/dotter tid sista kvällen hon är här... För på fredag är det ju bytesdag åt fel håll igen...

 

Hålla sej från sockret går över förväntan faktiskt... Där ser man vad tydlig målsättning är viktigt! Och datum... Jag hade ju sagt i månader att i sommar skulle jag få fuska, men i september var det dax... Och som det alltid är när jag b e s t ä m t mej för något, så blir det så. : ) Lite halvtaskigt kändes det dock i kväll, då det på föräldramötet stod en skål med mina favoritgodisar mitt framför näsan på mej...i 1,5h!!! Men jag lät bli. : ) (annars hade jag ju inte varit jag) ...den stora utmaningen ligger dock på nätterna...när jag har ont och är trött o c h får cravings... DÅ gäller det att vara stark... : ) So far so good iallafall... : )

 

Brukar  alltid "väga och mäta in mej" när jag lägger om kost och vanor...för att man ska kunna se reslutatet tydligare, men har inte kommit mej för det ännu... Imorgon får det bli! : ) Tar jag mej i säng i vettigtid ikväll så kanske jag fungerar bättre imogonbitti...vad tror ni?? ; )

 

Annars känner jag att jag sörjt färdigt att sommaren var för kort och är mer än redo att mysa in hösten... : )

Står inför en massa spännande förändringar och då i princip a l l t är en förbättring mot hur det ser ut nu, så ser jag med tillförsikt på framtiden! : )

 

Som vanligt då jag står inför förändringar så vill jag göra allt på en gång!! Och gärna få resultatet i förrgår... : ) Men den här gången tänker jag vara visare än så... Jag har ju en ny livsinställning att hålla mej till... Baby steps.. Ge kroppen en chans att hänga med... Och att få l y c k a s!! Istället för att köra huvudet i väggen i 190...som alla andra gånger... : )

 

Nästa vecka blir det miniprommisar också... Och så får jag främmande... Kul!! : ) Undrar stilla om mitt träningsfreak till främmande kommer att få plus på mitt vilande...? Får väl skicka ut vederbörande i något spår om det blir för långsamt... : ) Prata kan jag ju dock...ska vara nära nog döende innan den förmågan lämnar mej... : )

Kanske ytterligare en anledning att ge sej ut i spåret...? Haha..

 

Fröken livrädd har varit tyst idag...skönt... Om än vi är kompisar, jag och hon, så blir hon lite tröttsam i längden... ; ) Vi får väl se om hon får vatten under kvarn i helgen eller om hon fortsätter vara tyst en stund till...

 

    

Det här med baby steps är något jag behöver föra in i alla delar av mitt liv tror jag bestämt... ; )

 

Love // TT

 

 

 

Hello all!! : )

 

Nu känner jag att jag vill protestera!!! Nu får det vara nog med sjukdomar (menar inte mina den här gången), dödsfall  och annan skit!! Jösses! Det bara viner kring huvudet med skitnyheter! 

Och den här skitcancern! Var och varannan har eller har någon nära som drabbats och det verkar bara bli värre och värre... : (

 

Mina tankar är hos alla som kämpar, men speciellt hos en fantastiskmänniska som får kämpa mer än dom flesta... Du är fantastisk! Din styrka är avundsvärd. Varför alla världens idioter kommer i din väg är mer än jag förstår, men jag säger som en vän sa till mej en gång: "Om man ska bli religiös och tänka att det finns en gud och att man inte får mer än man kan bära... Då måste ju han ha storslagna planer för dej!!"

Skickar styrkekramar i mängder och jag finns här...alltid... 

 

Just nu känner jag mej en hel del arg på livet!! Kan det inte räcka liksom?? 

 

Ikväll är det bästaste kören!! Och trots att jag är helt slut och på världens sämsta humör så ska jag verkligen försöka orka fara... För det ger så galet mycket energi! Och prinsessan brukar också tycka det är roligt.

 

...nu ska jag skälla på livet en stund till och sen är det middag som gäller...

 

Love // TT

 

 

Hello all!! : )

 

ÄR så trött så jag ser dubbelt (igen), så det blir en kortis...

 

Har än en gång insett hur väsentligt timing är... Saker kan vara såååå rätt men timingen galet fel... På samma sätt som att det ibland bara ramlar på plats på ett sätt som nästan får en att bli religös... Är det meingen så är det meningen... ... Lite så...  tycker jag att det är med det mesta...

 

Fröken livrädd och kärleken vill spela den här låten för er ikväll: