När det snöar i augusti...

Hello all!! : )

 

Katastrof på bloggandet, men jag har haft jul...och jul...och jul...trasig dator...och så lite mer jul... : )

 

Tuffaste tiden på året om man har en skrot kropp...

Även om jag plockat bort alla måsten, inte alls stressat och hållt allt på en imponerande *(för att vara mej) låg nivå så kostar det ändå på... Även om jag ä l s k a r min stora familj och både myser och njuter av att träffa alla, så orkar jag inte riktigt.. Bara att hålla sej upprätt på en stol och åka mellan i bil räcker för mej.

Nu är det här inget gnällinlägg, inte alls. Jag har haft en underbar jul...första julen med mr underbar...och han har varit just det, underbar... : )

 

Haft en del diskussioner på senaste tid om det här med smärta, brist på ork och påverkat humör... Givetvis vill inte jag vara på dåligt humör eller låta otrevlig, det tycker jag är en av de sämre egenskaperna man kan ha, för det förstör stämningen runt omkring.. Men då det tar emot att ens kliva upp ur sängen så är det svårt att kvittra... Och ilska ger styrka... Styrka att fixa disken och lunchen... Även om jag inte alls vill vara arg, så är arg mer produktivt än ledsen... Men givetvis inte ok för min omgivning... Svårt att vara omkring människor 24/7...jag behöver min egentid för att hämta ikapp... Tur att det snart är vardag igen... ; )

 

Ikväll är det nyårsafton och den firas i godavännerslag med godmat, spel, skratt och allt annat som hör till... : )

Skickar återigen en tanke till alla dom som, av olika anledningar, inte får ta del av gemenskapen...

 

Massor med kärlek och glädje till er alla!

Det kommer en årskrönika inom kort...

 

Love // TT

Hello all! : )

 

Idag har det börjat vända lite...så vi hoppas det håller i sej... Jag har en rolig, men hektisk helg framför mej...då alla olika familjekonstallationerna ska hinna ses...då behöver jag kunna hålla mej upprätt iallafall... : )

 

Jag har en grej som jag hakar upp mej på... Det här med beröm och kritik...

Om man först berömmer någon genom att säga: Vilken fin tröja du har! För att sen lägga till, men färgen var inte så fin... Eller: Vad god maten var, fast den var lite för salt... Gör man så, då har man ju liksom plockat bort berömmet.

Eller om barnet kommer hem med högsta betyg på senaste provet och föräldern säger; Vad bra, men hade du jobbat lite mer så hade du kunnat ha alla rätt!

 

Varför gör man så???? Vad är syftet?? Och nä, man behöver faktiskt inte alltid kritisera för att få fram vad man tycker. Man kommer långt med beröm:

-Vad glad mamma blir när du låter så trevlig.

-Vad bra att du ställde disken i diskmaskinen istället för diskhon.

-Vad snällt att du hjälper mej.

Tycker man inte maten var god så kan man ju alltid tacka för att man fick mat.

-Vad skönt att jag slapp laga mat idag. 

 

Ska det vara så dj*a svårt???

Jag försöker lära prinsessan det här (och jag försöker givetvis följa det själv), men jag vet många vuxna som inte ens förstår poängen. 

Varför måste det hela tiden vara så hårt och otrevligt?? Om alla kunde börja le lite oftare och lägga till ord som tack och varsågod i sin dagliga konversation så tror jag alla skulle må lite bättre...

 

Appropå barnuppfostran så brukar jag säga att  man får välja sina kamper... Men den sak som jag alltid håller hårt på det är hur man låter och uppför sej mot varandra... Men det känns som att jag jobbar i motvind när inte ens vuxna kan bete sej.

 

Nu menar jag inte att vi ska bli några flummiga flowerpower människor som aldrig får använda negativa ord...jag menar bara att, om någon har gjort något snällt så säger man tack. Punkt. Annars förtjänar man inte att någon gör något snällt för en fler gånger. Så det så!! : )

 

Så tycker jag, vad tycker ni??

Love // TT

 

Hello all!! 

 

Bristande uppdatering igen...beror dels på att min dator tillslut gett upp, en gång för alla....(bittert om inga bilder går att rädda...Ja, jag veeeeeet att man ska ha back-up...men då min ork och ekonomi bara räcker till det absolut nödvändigaste så blir det så här...) och dels för att min energi är slut innan dagen ens hunnit halvvägs....

 

Jag har ju (som bekant) haft en ordentlig formsvacka fysiskt... Jag är tillbaka i smärtspiralen och medicinträsket... Det tar enorm kraft att bara få ihop vardagen... Sen har det ju varit annat på schemat. Fixa fika till prinsessansklass och köruppträdanden bla... Bara frivilliga och roliga saker, men det tar på. Att sjunga och uppträda ger en enorm energiboost för själ och självkänsla. Men det blev lite väl mycket av den varan just nu.(för många uppträdanden, inte för mycket boost... ; )  )

Nu vet jag ju att jag alltid får betala ett pris för det jag gör och jag har ju bedömt att jag tyckte det var värt det, annars skulle jag aldrig genomfört det, men lite småbittert känns det ändå...att det skulle kosta så mycket som det gjorde... 

 

Jag vet att det inte alls är mest synd om mej i världen, jag vet att jag är rik på de flesta plan. Jag har kärlek, familj och vänner i överflöd. Det är jag oerhört tacksam för.

Jag bara önskar, ibland, att jag kunde få vakna upp en enda dag utan smärta... Bara en dag. Få känna hur det känns att vara "normal". Att göra "normala" saker, sånt som folk gör varje dag, utan att ligga i trötthetstårar på kvällen. Att orka vara jag. Att inte tappa humöret för småsaker, bara för att jag är så slut att jag knappt orkar stå på benen...

 

Jag försöker finnas där för mina vänner...så som dom finns för mej... Men jag känner att jag inte alltid räcker till... Jag kommer inte alltid ihåg att höra av mej för att min hjärna är fullt  upptagen med att klara av att leva... Så snälla ni, jag väljer inte bort er. Och ni är absolut inte mindre viktiga i mitt liv för att jag hittat kärleken. Däremot så vill jag ju lägga tid på honom med... Att han ska få annat än trötta, ledsna jag som inte orkar... Han är helt makalös på att finnas där för mej, så naturligtvis vill jag finnas där för honom. 

 

Kommer mer om uppträdandena sen, med förhoppningsvis ett filmklipp eller två...

 

Nu mysa film med kärleken och sen en tidig kväll.

Om några dagar kanske jag är ikapp...hyffsat iallafall...

 

Take care!!

Love // TT

Hello all!! : )

 

Har ju tidigare fastställt att det inte ska bli någon julstress hos fröken Tebbe i år, och har därmed tryckt bort allt och bara fokuserat på en sak i taget.

Adventspyntet kom upp strax innan 1:a advent.

Prinsessan har bakat pepparkakor och vi har julpysslat.

Nu håller jag på och fixa luciafika till 2 skolklasser till på fredag.

Juldagarna är uppdelade mellan respektive familjer så alla blev nöjda utan att man behöver ränna runt som en dåre.

 

So far so good liksom...

...så slog det mej...men n ä r tänkte du börja handla julklapparna då???

 

Före fredag har jag nog med att fixa luciafikat. Till helgen sjunger vi med kören både fredag och lördag, så då blir det bara det...sen åker jag ju bort... Haha, det kommer att bli i sista minuten som vanligt är jag rädd... :P

Tror jag ska prova på det här med nätshopping kanske... Men jag gillar ju att känna på grejerna (haha, jo dom också :P )...men kroppen gillar inte att springa på sta´n...alls...

 

Hur gör ni?

 

Sen måste jag bara skryta lite...

Kolla vad jag fick med posten idag:

 

Hello all!! : )

 

...känsliga läsare varnas...det är rosaskimmrat äckel varning... ; ) 

 

Dålig blogguppdatering beror på att jag varit fullt upptagen med att vara lycklig!!! : )

Det är nästan läskigt hur bra jag mår! Som "tur" är så är både ekonomi och kroppen i botten, annars skulle det här ju bara bli en äckligt, sliskig blogg om lycka...och det vill ingen läsa om... ; )

 

Det börjar nu sakta men säkert sjunka in i mej att det faktiskt verkar vara min tur nu... Att jag gjorde rätt som tejpade för munnen på fröken livrädd och vågade chansa...igen... Det som kändes bra från början känns fantastiskt nu... Så.... So far so good... ; )

 

Ikväll har vi gigat med kören! Galet roligt!!!

Men lika roligt som det var, lika slut är jag. Ligger och skakar i kroppen med en blandning av adrenalin och mjölksyra. Vilken urladdning!!! Å vilken energikick man får!!! Nu är det dock återhämtning på schemat...tveksamt att jag alls kliverur pyamasen imorgon... Jag tror jag stannar inne hela dagen och laddar batterierna för på fredag kommer ju prinsessan igen. <3

 

...jag har dock 24 små paket att slå in till hennes julkalender (för varför vara ute i annat än sista minuten...?) och alla är inte inhandlade än...får se hur långt jag tar mej...annars kanske jag måste ur pyamasen iallafall... : )

 

Men inte nu...nu ska jag krypa under täcket och så småningom somna till en bra film...

 

See you soon!

Love // TT