När det snöar i augusti...

Halloj!! Är en ensamstående varannanveckasmamma som bloggar om det mesta som händer i mitt liv ...om hur det är att leva med en skrotkropp som sätter käppar i hjulet för mej i både yrkes och känslolivet!! Om mina fantastiska vänner och underbara familj... Om den bästa ungen i världen, min! : ) Och om en massa annat...både stort, smått, viktigt och mindre viktigt...

Älskade unge!!! <3

Hello all!! :-)

 

Det här inlägget är tillägnat min fina, underbara dotter! <3

 

Hej finaste!

 

Ville bara försöka sätta ord på hur mycket du betyder för mej.

Hur hjärtat svämmar över av kärlek när jag ser på dej när du sover...

Hur bröstet fylls av lycka när jag hör ditt underbara skratt...

Hur tårarna bränner när jag tänker på allt tufft du gått igenom det senaste halvåret och hur hjärtat brast i mej när, du äntligen börjat komma på fötter, din älskade katt slets i från oss...

Du var så modig och tapper <3

Förstod att han led... tröstade, lugnade och höll honom under hans sista andetag...

Vilken fantastiskt liten person du är.

Ett hjärta som rymmer världen.

Om du bara kunde ana hur oerhört stolt jag är över dej.

Och hur jag med spänning väntar på när du ska ta världen med storm.

 

Det gör ont att vara du.

Jag vet hjärtat, jag vet.

Jag kan inte ta alla smällarna åt dej, men jag finns här för att lindra fallen..

 

 

 

Jag hoppas kunna lära dej att se din egen storhet.

Lära dej att det spelar ingen roll hur många gånger du faller så länge du fortsätter resa dej igen.

Jag hoppas kunna visa dej att för att kunna hjälpa och finnas där för alla andra, så måste du alltid hjälpa dej själv först...

Jag försöker träna dej i att våga säga ifrån, även om det är svårt.

Säga när och vad som gjorde dej ledsen och förstå att det aldrig, aldrig är ok att behandla dej illa...

Och att du alltid har rätt att känna det du känner. <3

 

Att vara 10 år och kunna, känna och uppleva allt som du redan gör är allt annat än enkelt...

Att bli misstolkad och missförstådd gör ont...

Att bli förbisedd och negligerad för att man är ödmjuk och omtänksam är hårt..

Jag vet.

Jag vet, jag ser och jag förstår.

 

Att jag får agera klagomur, verbal slagpåse och ibland ta alla uppdämda känslor på en och samma gång är ok.

Jag är din ventil älskling.

Det är ok.

 

Även om jag inte alltid har kraft och klokskap att se och förstå just i stridens hetta, så gör jag det sen.

Du behöver aldrig någonsin ha dåligt samvete över mej kära du.

Jag är ingen pedagogisk stjärna och jag gör fel många, många gånger...

Men jag är ny på det här jag med...

Och vi tränar oss tillsammans. <3

 

Jag vet bara att jag önskat att någon som förstod fanns bredvid mej...

 

Jag förstår och jag ser...

Jag har inte alla lösningar och svar...

men jag ser...

och tillsammans hittar vi vägen...

 

Mamma älskar dej min fina, vackra, kloka, roliga, härliga och underbara unge!!! <3 <3 <3

 

Love // TT

Bryt ihop och kom igen...

Hello all!! :-)

 

I fredags tappade vi våran fina, älskade kattkille... en hemsk start på sommarlovet...

Prinsessan var så modig och tapper...höll honom i famnen när han somnade in... han hann inte ens bli två år gammal... oj, vad han fattas oss... <3

Hela helgen gick åt att försöka få prinsessan att skifta fokus..

På söndag flytter det en ny liten kattkille in i vårat hem och det längtar vi givetvis efter... men ingen kommer någonsin att kunna ersätta Linus...

 

Ibland är livet lite extra orättvist...

Med allt detta åkte ju våran sommarbudget rakt ner i sjön...

Så nu vet inte mamman riktigt vad hon ska göra...

Jag brukar vara full av lösningar och de kommer förhoppningsvis nu också... verkar bara sitta lite djupare denna gång...

 

 

 

I dag var det en sommardag, så idag har kroppen mått bra.

Åh, vad jag längtar till den dagen då jag kan flytta ner till varmare breddgrader...bort från kylan som misshandlar mej... Men ännu är det några år kvar... Prinsessan behöver bli större...

Men levde jag i värmen så skulle jag förmodligen klara mej utan mediciner. Vilken fantastisk tanke.

 

De senaste dygnen har jag haft mycket folk omkring mej och fått mycket positiv feedback, men ändå känner jag mej väldigt ensam just nu...

Tom, ensam och ledsen...

Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker fly undan, verkligheten kommer alltid ikapp...

 

 

 

Eller min verklighet i min hjärna...

Där självpratet inte alls är det bästa...

 

Kommer jag någonsin att ha en relation som är på lika villkor?

Där jag får vara mej själv.

Där båda har utrymme att växa.

Där man växeldrar.

Där jag får vara både liten och stark.

Där jag blir sedd och älskad för den jag är...?

 

Jag är trött på att låtsas.

Jag är trött på att spela spel.

Jag är trött på att hela tiden anpassa mej efter alla andra...

...att följa deras vilja för att de inte ska bli ledsna/sårade/arga...

Jag är bara trött...

 

Jag vet inte...

 

 

 

Nä, jag vet inte...

Men jag vet då inte alls vad jag skulle göra utan alla böcker jag läst/läser och alla seminarier jag lyssnat/lyssnar på...

Där jag om och om igen påminns om att jag alltid har ett val...

Jag kan inte alltid styra över vad som händer runt omkring mej men jag kan styra över min reaktion på det som händer...

 

Jag vet att allt kommer att lösa sej till det bästa...även om jag inte riktigt ser den lösningen nu... *peppar mej själv* ;-)

 

Så nu säger jag tack för att ni orkade läsa ända hit, kryper ner i sängen, drar täcket över huvudet och ställer in mej på att sömnen kommer att ge mej lösningar och att imorgon blir en bättre dag. :-)

 

Take Care!!

Love // TT

 

 

 

 

 

 

När livet går för fort...