Känslan att alltid vara på fel ställe och att aldrig räcka till...
Hello all! : )
Ligger just nu i en soffa hemma hos finastepappan med bästastefrun (säger jag att det är ett ord så är det så! ;-) ) och har det bra. Äntligen fick jag krama om underbara pappa och tillbringa tid med honom. <3 Underbart!
Men hur rätt det än känns och ä r att vara här just nu, så kan jag ändå inte komma undan känslan att jag borde varit på minst två ställen till samtdigt...hela tiden.
Just nu känns det som att jag ror med alla åror, försöker göra alla till lags, men jag misslyckas i slutändan iallafall...
"Varför är du inte här??"
"Trist att vi inte kan ses!"
"Är du aldrig hemma??"
"Varför är du inte här??"
"Men mamma!! Vi skulle ju halloween pynta!!"
"Kan du fixa det här...?"
"Dom här övningarna är bra att göra."
"Dom här böckerna borde du läsa!"
Osv
Ja! Jag vill göra allt! Ja! Jag vill vara med! Och ja! Jag är glad att jag har så många fina människor mitt liv..!
Men just nu är det mer än jag kan hantera...när kroppen inte vill... Helst skulle jag vilja lägga mej sängen, dra täcket över huvudet och inte kliva upp alls...
Men det går ju inte...
Lite förståelse skulle dock uppskattas...å så den där omtalade och eftertraktade kramen...
Love // TT
5:2 funkar!! (vad ni nu än säger! ;-) )
Hello all! : )
Sedan många år tillbaka så har jag tittat över min kost och plockat bort eller iallfall minskat kraftigt på sånt som när inflammationer och sånt som min mage sväller av... tex socker, gluten och stärkelse... Och jag mår massor bättre av det. Och den förändringen gjorde att jag gick ner en massa på köpet. U t a n att "banta" . Jag tror inte på bantning, jag tror på livsstils förändringar.
För 2,5 år sen åt jag en massa hormoner (som en del i en behandling av en sjundom) som gjorde att jag ökade från storlek 36-42 på 6-8veckor!!! Och sen har dom kilona (oavsett vad jag gjort) envist suttit kvar!
Jag har diciplinen. Jag har viljan. Jag har läst på och jag har pratat med experter,provat olika saker...men ingenting har funkat...
Om man har storlek 42 så är man absolut inte fet. Jag vet det. Men med en kropp som värker och med svaga muskler så blir varje kilo tyngre att bära. Det är nog jobbigt för mej att gå som det är. Och jag k a n inte träna!! Inte ens gå promenader längre än några minuter... Det jag rör mej vardagen när jag måste handla etc är mer än nog. Det är en sorg i mej, Jag ä l s k a r att träna! Saknar att svettas och kämpa i gymet. Saknar mina muskler. Men just nu är det som det är.
I augusti fick jag höra talas om, den nu så omdebatterade, 5:2 dieten, som innebär (om någon nu lyckats missa det) att man äter de kalorier man ska få i sej på en dag för att må bra (i mitt fall som inte rör mej alls, handlar det om 1770 kcal) 5 dagar i veckan och två dagar äter man en fjärdedel av det (i mitt fall då 442,5 kcal).
Det handlar i n t e om att man frossar 5 dagar och svälter sej 2!!!
Slarvar man och äter minder än man ska de "vanliga" dagarna funkar det inte heller!
Nu ids jag inte slaviskt räkna kcal, men på ett ungefär.
Upptäckte bla att jag ätit alldeles för lite...inte konstigt att min ämnesomsättning gått på sparlåga! Förutom det faktum att hormoner ställer till en hel del med ämnesomsättningen, så har jag dessutom, i min strävan att bli av med extrakilon, ätit för lite!
Efter drygt 2 månader med 5.2 dieten så kan jag säga att det funkar!!
Sakta men säkert...allt eftersom så kommer jag in i mina gamla kläder igen... : )
En annan omdebatterad fråga är: vad säger vi till barnen??
Ja ni, jag är inte dum i huvudet!!
Det är strikt förbjudet att prata vikt runt omkring prinsessan. Jag väger eller mäter mej aldrig när hon är hemma. Vi har alltid pratat om hur man äter för att hålla sej frisk.
Hur viktigt det är att man ger kroppen rätt näring. Att man äter tills man är mätt. Äter man alldeles för lite blir man sjuk och samma om man äter alldeles för mycket. Att mat är energi. Varför hon kan få en glass nästan varje gång när hon är och badar på sommaren och är timmar i vattnet, men varför hon inte får det på vardagar..
Att när man är barn och växer behöver man äta.
Men att när man är vuxen och har en skrotkropp som hennes mamma, som gör att mamman inte kan röra sej så mycket, så behöver man inte äta lika mycket varje dag. Man behöver fortfarande mat. 2 dagar i veckan behöver mammas kropp lite mindre mat bara. Och så får min mage vila då (vilket är en enormt positiv sidoeffekt magen älskar att få vila 2 dagar/ vecka!). Det fattar hon. På samma sätt som att hon fattar att jag hade behövt mer mat om jag vilade mindre.
Jag kan bli g a l e n på alla "förståsigpåare"!!!
Alla kan inte motionera!! Och det räcker inte att sluta med onyttigheter alla gånger!! Allas livssituationer är olika. På samma sätt som våra kroppar är olika.
En varierad kost (med minimalt med socker och gluten och med mycket vitaminer) och att röra på sej kommer jag alltid att förespråka!!
Men det räcker inte alltid.
Har man dragit på sej extra kilon kanske det behövs lite mer radikala metoder för att sätta bollen i rullning...?!
Jag tycker tex att dessa "pulver/sopp-dieter" (där dom bara dricker under flera veckor) är fruktansvärda!! Folk ser sjuka ut under tiden. Står och svajar för att dom får i sej så lite under en sån lång tid och sen är det ju ingen livsstils förändring... Finns stor risk att du går upp allt igen sen.. Men det är ju upp till dom. Och ibland kanke du behöver gå ner mycket väldigt snabbt för hälsans skull. Du kanske har ett skyhögt blodtryck eller liknande. Då är ju en pulver/sopp-diet bra.
Vad än som funkar!!! Varför ska folk ha åsikter om allt hela tiden??? Isynnerhet innan dom ens tagit reda på fakta... : )
Jag är glad.
Jag mår bättre och slipper köpa en massa kläder nu när jag kommer dom jag redan äger... : )
Så för mej är den här livsstilen (man går över till 6:1 när man är i mål) perfekt!! : )
Hoppas ni lever efter det som passar er och ni mår bra där ni är. Vad/var det nu än är. : )
Love // TT
Saker ur olika perspektiv...
Hello all!! : )
Ibland får man kämpa extra hårt med att komma ihåg det positiva runt omkring sej...så här kommer en lista på mitt liv just nu, sett från två olika perspektiv...:
Just nu utforskar jag hur ont man egentligen kan ha utan att bli tokig?
Fast blir jag tokig på riktigt så kanske jag inte märker att jag har ont..? ;-)
Morfinet räcker inte, jag behöver öka dosen.
Dock tur att jag avgiftar mej mellan varven så att det faktiskt går att smärtlindra utan att söva mej... Heja mej!
Jag vill åka och hälsa på min fina pappa, men vet inte hur jag ska orka..
Är dock oerhört glad att allt gått så pass bra som det har...och att han är på bättringsvägen! <3
Det är skollov och jag skulle vilja orka engagera mej mer i prinsessan, hoppas jag orkar med badhuset på torsdag.
Men jag tog henne till ett lekland i lördags, hon blev bortskämd av svärmor hela dagen igår och idag har hon varit hos en kompis...och just nu sitter hon och sjunger i badet, så hon har nog inte så dåligt höstlov ändå... : )
Det där med skollov samtidigt som jag har ett smärtskov är en dålig kombo...
Dock har jag lärt mej med åren och sänder en extra tacksam tanke till mej själv för att det finns flera matlådor till prinsessan frysen...
Jag skulle vilja orka jobba massor, massor mer...! Det är ju så roligt!!!
Men det finns en anledning till att jag är bortplockad från arbetsmaknaden och det är ett oerhört lyft om jag orkar mina fem timmar/ vecka iallafall! : )
Skitkylan som gör mej så mycket sämre!!
Men bra att jag faktiskt får må så pass mycket bättre då det är varmt ute...
såååå, för att sammanfatta det hela så är jag skitarg på skitsmärtan men tacksam för att det finns bättre perioder, ännu mer tacksam över mina finaste nära och så återkommer jag ifrågan om jag blivit tokig på riktigt eller inte!! ; )
Love // TT
It is what it is...
Hello all!! : )
Senaste dagarna ha jag fått krypa till korset och släppa in mr morfin i mitt liv igen...
Det är bara att acceptera situatonen och glädjas åt de nästan fem månader jag var utan!! Det är rekord! F e m månader med bara någon liten tablett i yttersta nödfall!! Den ni!! : ) Så nu väljer jag att fokusera på glädjen över det rekordet och slår bort tankarna på att jag måste igenom avgiftingen ytterligare en gång till...sen... i vår...när värmen är tillbaka...
Det är inte helt enkelt att välja glädje alla dagar...
Det är inte enkelt att låta bli att deppa över att jag måste medicinera... Men, it is what it s!
Just nu så är det så här.
Och jag är faktiskt glad att det finns smärtlindring att ta till.
Jag är även glad att jag har möjligheten och styrkan att avgifta mej emellanåt, för annars skulle jag behöva så mycket högre doser för att uppnå en smärtlindrande effekt... Vilket även skulle innebära ännu mer gifter i systemet och ännu mer knepiga biverkningar...
Idag är en dag med extra mol i magen för idag ligger en av mina närmaste familjemedlemmar på operationsbordet...
Men naturligvis har vi inställningen att allt kommer att gå jättebra och att han är i rätta händer...men det vore väl konstigt om ingen oro alls funnist där..?
Så just nu fokuserar jag på glädje, styrka, kraft, hopp, kärlek, värme och mod... och jag sänder iväg en hel drös med positiv enegri till min fina, nära som har en massa läkande framför sej... <3
Har ni lite kraft över för ni gärna skicka positiva tankar ni med..
Och glöm inte bort att krama era nära och visa att ni älskar och värderar dom... <3
Take care!
Love // TT
There´s hope!! : )
Hello all!! : )
Mitt sega mörker har änligen börjat ge med sej och jag ser definitivt ljuset i tunneln!!
Sån himla tur att jag lärt mej vad jag behöver när det är tungt...
Familjemys, givande samtal, skratt, musik och målsättning... ; )
Där är det väl då musiken och framförallt målsättningen som var de (för tillfället) nya i sammanhanget...
Var mer än galet roligt på kören ikväll!! : )
Förra terminen så sjöng vi mest vad andra ville att vi skulle sjunga...vi var flitigt anlitade, vilket var jättekul, men vi fick ju inte tillfälle att göra "våra" grejer... Så den här terminen ordnar vi ett eget event, där vi själva bjuder in och bestämmer. : )
En fest med nära och kära där vi får uppträda med det vi själva vill! : )
Ikväll tog vi upp en favorit i repris:
Den är sjukt rolig att göra!! : )
Och det här med att känna att man faktsikt bidrar med något...att känna att man kan påverka sin egen framtid och att man har något som känns meningsfullt att syssla med, det är nästan lika viktigt för min hälsa som vila och återhämtning...iallafall viktigt för den mentala hälsan...
Det är lätt att glömma det mellan varven och bara gömma sej bakom smärta och sjukdomar.. Ibland så tar d
om alla 100%, men inte alltid... Och vad väljer jag att lägga dom där % av kraft som blev över på...? D e t är viktigt att ha koll på! : )
Men även när det är roligt behöver man sömn...och ska målsättningarna ros i land så krävs det att jag även börjar få ordning på sömnen igen...
Så nu ska jag krypa under täcket och somna med ett leende...
Take Care!
Love // TT
We’re going u-u-u-u-u-u-up
Hello all!! : )
Idag är det så tungt att existera att jag måste skratta åt eländet...! : )
Försöker lura hjärnan lite...:
"Euphoria, euphoria
We’re going u-u-u-u-u-u-up"
We’re going u-u-u-u-u-u-up"
Har hamnat i en mycket märklig fas där jag är jättetrött men ändå inte kan somna... Går och lägger mej i tid, men somnar klockan två-tre på natten...då är man allt annat än pigg klockan sju när prinsessan vaknar... Dumt. Varför inte bara sova?? Det som är så skönt...?
Prinsessan är förkyld med hosta och feber så hon är hemma från skolan idag... Men som tur är så är hon inte jättesjuk utan orkar leka och hänga med på mammans grejer...
I förmiddags fick jag naglarna fixade:
Det är det bästa lyx jag någonsin unnat mej...!
Mina naglar är så mjuka att dom bara går sönder, så jag får normalt sitta och lacka dom varje dag för att dom ska hålla ihop... Nu går jag hos en fantastisktduktig vän var 3-4:e vecka och sen böhöver jag inte bry mej alls.. Underbart skönt!! : )
Just nu ligger jag i soffan och önskar att jag kunde ta in koffeinet intravenöst istället för att dricka det... Skulle spara på både magen och toabesöken... Idag behövs det kaffe!! I mängder!
Laddar för en roligkväll med givande möten, bara jag orkar hålla mej vaken... :P
Det får bli en massa kaffe och någon energidryck. Nöjd över att det finns energidrycker utan socker och aspartam.
Om "normala" männskor får så här mycket energi:
Så kanske jag iallafall orkar lämna soffan...? ;-)
Jag återkommer med resultatet senare... ; )
Love // TT
Damned if you do and damned if you don´t...
Hello all!! : )
Ibland spelar det då f*n ingen roll hur man gör...!! Det blir fel ändå.
Why even bother??
Lite så....
Fast mest så här:
Ska nog tänka och analysera mindre och göra mer...
Tänka m y c k e t mindre tror jag... : )
Den här gillade jag:
There are fights you just can´t win...
Jag tror jag kryper under täcket och inväntar en ny dag istället... : )
Love // TT
Saker som bara blir fel...
Hello all!! : )
Det här med när känslorna tar över...det har vi ju pratat om förr... Men bara för att jag är medveten om det betyder det ju inte att det inte händer igen... Det är ju en stor del av mej liksom...dom där känslorna...
Och har jag, som nu, tuffa saker som händer runt omkring och en oro som fyller mej, då reagerar jag mer än bara lite på allt annat som händer runt mej...
Jag blir ett ledset, argt och trotsigt barn som bara vill bli omhållet...men med en vuxenskvinnas ordförråd och argumentationsteknik...det är inte den bästa kombon om man vill bli omhållen kan jag meddela...
Jag rasar och river, allt går så fort, jag är ledsen och ser inte klart för alla tårar som grumlar min syn och min tankebana...ser inte förens jag får hjälp att stanna upp...stanna upp och se på förödelsen...
Visst, jag har rätt att bli sedd.
Visst, jag har rätt att bli tröstad och visst, jag har rätt att överreagera när jag inte mår bra...
Men jag hinner rasera så mycket om jag inte blir stoppad...
Det gör så onödigt ont..
Och jag får vänta så oerhört länge på den där efterlängtade kramen...
Dumt...
Love // TT
Att vara här och nu...
Hello all! : )
Jag skrev ju tidigare att "the only way is up"...det var inte riktigt sant... Man kunde hamna lite längre ner...
Men de senaste dagarna har jag mer än någonsin uppskattat tiden med prinsessan.
Och det senaste dygnet har vi tillbringat med morfarn, Så underbart mysigt. Han har ju opererat in ett Cochlea implantat, som ni kan läsa om här: http://www.horselboken.se/faktadel/tekniska-hjalpmedel/cochlea-implantat/
(kan fortfarande inte länka rätt... ;) )
Och här övar han hjärnan att lära sej registrera prinsessans röst när hon läser sin läxa för honom:
Finaste! <3
Sen var dom ute och tränade att stå på in-lines för första gången:
Eller prinsessan åkte in-lines, morfarn hjälpte till.
Imorse körde han henne till skolan, där hon skulle visa upp honom för alla lärare och elever.... "Det här är min morfar! Visst är han lång?? Han är 61år." Gullsudd!! <3
Sen hade jag och pappa en lång mysmorgon i soffan, med varsin kaffekopp, framför tv :n. <3
Hur arg jag än är på alla sjukdomar och skit som envisas med att finnas runt omkring mej, så är jag ändå tacksam på ett baklänges sätt...
För utan dom så hade inte pappa gått förtidspension och utan dom hade jag inte varit hemma...och då hade vi inte haft samma möjlighet att odla den fina relation vi har nu.
Utan det så hade inte pappa kunnat sitta timmar berdvid min sjukhussäng och läst tidningen när jag sov och pratat med mej när jag var vaken. Och utan dom hade vi inte haft den kvalitétstid vi får ha nu.
Jag vet att jag tjatar, men jag känner mej verkligt lyckligt lottad som har en så fin relation med mina fantastiska föräldrar och alla nära som finns runt omkring.
En hel massa kärlek till er alla!! <3
Idag är det fredag och bytes dag åt fel håll. Prinsessan åker till pappan, men jag får åka ner till mr underbar...så inget ont som inte har något gott med sej. :-) S o m jag saknat hans famn i veckan. <3
Take care!
Love // TT
