Den här är till dej vännen! :-)

Hello all!! :-)
 
Ikväll känns det lite tråkigt...
Tråkigt för att jag egentligen skulle vara i Stockholm nu på en fantastisk väns 40-års fest...men kroppen ville annat så istället ligger jag i Mr underbars soffa full i smärtlindring...
 
Jag är helt övertygad om att jag missar en fantastiskt rolig och lite galen fest,,, Vad är en bal på slottet ni vet... :-)
Hade jag varit på plats så hade ett tal varit självklart...då jag inte kan vara där så får det bli här istället...
 
Finaste, underbara du!
 
För 14 års sedan, på ett litet ovanligt sätt,, såddes fröet som kom att växa sig till en stark vänskap... Vi lärde känna varandra genom gemensamma intressen kan man säga... ;-)
Rödvin, cigaretter (en ovana som vi båda slutat med), sång och samma kille (inte samtidigt dock.. ;-) )
 
Efter att ha kastat svartsjuka blickar åt ditt håll då killen var "min", så blev du min vän när han sen blev "din" igen... Trots att han inte alls var den bästa pojkvännen man kunde ha, så är jag skyldig honom ett stort tack...för han "gav" mej dej. 
 
En klok,glad, modig,omstänksam och musikalisk tjej som alltid har nära till skratt.
Jag älskar våra samtal och samtalsämnen(som aldrig tycks ta slut).
Jag beundrar dej för att du alltid hittar komplimanger och peppande ord.
Och även om vi inte pratar så ofta så känner jag alltid att jag har ditt stöd i ryggen.
Du är min hjälte som lyckas jonglera karriär och familjeliv som ingen annan, och med stor framgång på båda sidorna. Förstår att du måste vara trött och slut många gånger, och ä n d å har du alltid ett vänligt ord till övers.
Du ser verkligen ut att njuta av livet och få ut det mesta av varje möjlighet.
Du har en närvaro i stunden som inte många andra har. Oavsett om du pratar med barn eller vuxna så får dom din fulla uppmärksamhet. Du s e r människorna omkring dej.
På samma sätt som att människor ser dej, din utstrålning är svårt att missa.
 
Så nu vill jag avsluta med att säga tack för att jag får vara en del i ditt liv och utbringa en skål till den häftigaste tjejen jag känner!
You rock!! :-*
Skål!! <3
 
Love // TT
 
 

Den där balansen som alla surrar om...? Vad är det egentligen..? ;-)

Hello all!! :-)
 
Senaste veckorna har jag gjort en massa roliga saker, men även vilat väldigt mycket..
 
Och mitt hälsotillstånd blir allt annat än bättre... Börjar bli lite smått bekymrad faktiskt... Det gör ont, ont, ont... Jag har tappat min logik och mina rationella tankar medan känslorna istället tagit över...
Känns väldigt likt så som jag mådde innan jag fick min nya medicin...
Så nu är frågan; har den slutat verka eller har jag blivit så pass mycket sämre??
Jag kan inte riktigt blunda för fakta längre...det är något som inte riktigt stämmer...
 
Eller...så behöver jag ä n n u m e r a återhämtning... blääää...!
Varför kan jag inte bara få göra det jag vill och vila sen (ja, mycket mer än andra) och sen vara pigg igen..? But nooooo...!
(Ja, jag vet att jag gnäller nu, men det gör ont så jag inte kan sova så jag blir jättetrött och får mera ont... *muttrar*)
 
Nu har jag dessutom dragit på mej en förkylning med feber och extremt plågsam ledvärk... Blir jag förkyld brukar det vara ett tecken på att kroppen är slutkörd... 
Så...planen i veckan blir att bädda ner mej i soffan med te, vitaminer, filmer, böcker och annat som hjälper kropp och själ till återhämtning...
 
 
Så...nu tar jag av mej offerkoftan igen och tackar för att jag fick beklaga mej en stund.. ;-)
Och den största fördelen med att må riktigt dåligt är ju att:
 
Så just nu ligger jag på botten, kisar uppåt och så snart jag vilat lite ska jag börja om att klättra..
 
Hoppas ni sover sött i era sängar och att eran natt varit mysigare än min.. :-*
 
Nu är det dags att fokusera på alla fina, mysiga, fantastiska, spännande, roliga, charmiga, snälla, busiga, kloka och underbara människorna som finns i mitt liv, visualisera en framtid i värmen (nä, inte d e n värmen jag är en snäll flicka juh! ;-) med betydligt mindre smärta och ta med mej allt det i en sömn jag hoppas kommer inom en snar framtid..
 
Love // TT
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Det är skillnad på att klaga och berätta fakta..

Hello all!! :-)
 
Just nu ligger jag och betalar priset för allt jag gjorde förra veckan.
Jag klagar inte.
Jag visste att jag gjorde för många saker.
Det var ett val.
Så nu tar jag mitt straff.
 
 
 
Jag kan inte sluta leva helt...det är vad som krävs för att jag inte ska få ont. Att jag bara lägger mej ner och inte gör något mer sen... Prinsessan är så galet duktig med sin mammas tillkortakommanden att hon förtjänar att få göra roliga saker ibland! Och mamman försöker få in lite extrapengar till den obefintliga ekonomin, för att bla kunna betala för det vi gjorde förra veckan...
Då blir jag dålig.
Punkt.
 
Jag gick ut i helgen med Mr underbar och vänner... när jag b o r d e legat i soffan... Men jag var så undernärd på roligheter så jag behövde det!! Och det är ett helt år till nästa gång det är halloween och man får klä ut sej in public! :-)
 
Klart jag tycker att det är bittert att jag alltid måste betala, men det är som det är. Punkt.
Jag blir dålig när det är sommarlov också, men då hjälper ju värmen till att lidra smällen...
För att inte prata om hur jag mår under jul...
 
Alla storhelger innebär fler aktiviteter vilket är lika med mer ont för mej.
Och alla ni som med kärlek i rösten att jag "borde ta det lugnare" är samma människor som gärna hittar på något med mej... Och jag vill väldigt gärna träffa er... Men en fikadejt kostar i min kropp. Så skulle jag bara lyssna på kroppen så skulle jag aldrig träffa någon av er. Alls. Och så vill jag absolut inte ha det!! Och förhoppningsvis inte ni heller...
Och ja, jag har många, fina vänner, som jag ändå inte hinner träffa så ofta som jag/vi vill... Men vem skulle jag välja bort till förmån för någon annan? Dej?
 
Jag v e t att ni menar väl, men jag blr frustrerad när ni inte tänker igenom vad det är ni begär...
Många av er tycker vi ses/hörs för sällan och i nästa stund förberår ni mej för att jag vilar för lite.
 
 
Jag kommer aldrig att ge upp!
Aldrig sluta kämpa mot ett bättre liv med mindre smärta och mera pengar. Mindre gråt och mera skratt. Aldrig.
Redan nu mår jag bättre än för 6 månader sen... och min ekonomi vänder saaaaaakta, saaaaakta...men allt går åt rätt håll.
 
Bakslag får alla.
Inget konstigt alls.
Puss på er!! 
 
Love // TT
 

RSS 2.0