på natten blir det hemska mycket värre än det är...

Hello all!! : )
 
Ville bara skriva lite snabbt och tacka för att ni finns!! <3
Erat stöd betyder enormt mycket för mej. När luften går ur och jag tappar nappen, då är det skönt att får ur sej allt, så man kan ställa sej upp, borsta av sej och gå vidare...
Den dagen då jag inte ställer mej upp igen kommer aldrig att komma... Har den inte kommit än, så lär den ju knappast dyka upp nu... : )
 
Fortsätter driva mitt vandrarhem i läggan... Men i natt blir vi bara tre... : )  ...minsta lilla hyresgästen fick jag just hem från skolan med megahuvudvärk, frossa och 39 i feber... Så ingen teater ikväll och ingen kompis imorgon för hennes del...ni kan gissa att det var populärt... Stackarn... Som de flesta andra föräldrar så skulle jag tusen gånger hellre vara sjuk åt henne...så hon slapp må dåligt... Men så funkar det ju dessvärre inte...
 
Här kommer en del av en underbar text av Tove Jansson...som jag kan relatera till en hel del... : )
 

Vem ska trösta knyttet?

Det var en gång ett litet knytt som bodde 
alldeles ensam i ett ensamt hus. 
Han var nog långt mer ensam än han trodde 
på kvällen när han tände alla ljus 
och kröp inunder täcker i sin bädd 
och gnällde för sig själv, för han var rädd. 
Därute gick hemulerna med stora tunga steg 
långt borta hördes mårrans tjut på nattens mörka väg 
och dörrar stängdes överallt och alla lampor brann 
hos alla stackars skrämda kryp som tröstade varann. 
Men vem ska trösta knyttet med att säga ungefär: 
på natten blir det hemska mycket värre än det är.

 Nu, dax att ta tag i kvällen... : )

Love // TT

Vem ska trösta knyttet?

Det var en gång ett litet knytt som bodde 
alldeles ensam i ett ensamt hus. 
Han var nog långt mer ensam än han trodde 
på kvällen när han tände alla ljus 
och kröp inunder täcker i sin bädd 
och gnällde för sig själv, för han var rädd. 
Därute gick hemulerna med stora tunga steg 
långt borta hördes mårrans tjut på nattens mörka väg 
och dörrar stängdes överallt och alla lampor brann 
hos alla stackars skrämda kryp som tröstade varann. 
Men vem ska trösta knyttet med att säga ungefär: 
på natten blir det hemska mycket värre än det är.

Vem ska trösta knyttet?

Det var en gång ett litet knytt som bodde 
alldeles ensam i ett ensamt hus. 
Han var nog långt mer ensam än han trodde 
på kvällen när han tände alla ljus 
och kröp inunder täcker i sin bädd 
och gnällde för sig själv, för han var rädd. 
Därute gick hemulerna med stora tunga steg 
långt borta hördes mårrans tjut på nattens mörka väg 
och dörrar stängdes överallt och alla lampor brann 
hos alla stackars skrämda kryp som tröstade varann. 
Men vem ska trösta knyttet med att säga ungefär: 
på natten blir det hemska mycket värre än det är.

 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0