Plötsligt händer det!! 😊
Tusentack för all fin respons, alla hejarop och all kärlek som jag fick på det förra inlägget!!
Ni är guld värda! 😘🧡
Jag har kämpat på, med hjälp, och i tisdags var första dagen jag inte grät av smärta eller hade ångestpåslag på veckor..
Underbart!!
Jag orkade skratta, busa, skoja . .
Tänka färdigt hela tankar och se världen som den är! 😊💪🤗👍
Onsdag gjorde jag för mycket så på kvällen hade jag ordentligt ont.. men det gjorde liksom inte så mycket..
Jag hade gårdagen färskt i minnet..
Det g å r.
Det k o m m e r att vända tillslut.
Och plötsligt kommer livsviljan tillbaka. ❤
Igår var en mittemellandag när det kommer till smärtan, men på kvällen satt jag och min älskade blivande man och pratade, skrattade, dansade (lite) och mös.
Utan att något slutade i katastrof för att min trötta hjärna inte kan sortera.
Åh, så behövligt och mysigt det var ❤❤❤
Jag börjar äntligen känna igen mig själv!!
Hjärnan börjar kunna tänka någon normal tanke iallafall.. 👍
Det är en låååång bit kvar och jag kommer att behöva ändra min inställning och mitt förhållningssätt till det mesta, för att förhindra dessa brutala krascher i framtiden...
Planera, säga nej, inte vara terapeut åt halva världen, vila, säga nej, aldrig gå på maxfart, acceptera mina begränsningar, sänka kraven och anpassa mitt liv...
Och.. säga nej.. (sa jag det? 🤔😉)
Men samtidigt ha kvar mina mål i livet men helt byta infallsvinkel..
Om det kommer att bli lätt??
Nope!!
Kommer jag att falla tillbaka i gamla mönster??
Japp!!
Det är inte enkelt att vända ett stort skepp, (aka bryta vanor) men det går. 😊💪👍
Den största utmaningen i detta (som jag redan fått känna på pga att jag inte orkat) är att fröken "ingen får vara arg på eller tycka illa om mig" måste facea att folk är som folk är.
Inse att jag duger (!?!) som människa även om folk inte tycker om mig eller de val jag gör.
Jag behöver inte försvara mig.
Jag behöver inte lyssna på alla "goda" råd från människor som inte känner mig eller ens har alla fakta.
Just nu så orkar jag inget av detta, så nu sker det automatiskt..
Men det gäller att hålla i även när orken är tillbaka.🙄
Wish me luck! 😉😘
Take care!!
Love // TT ❤
När små saker blir stora och stora saker blir små...
Hello all! 😊
Väldigt längesen nu...
Beror mest på att jag inte mått bra... alls..
Och att jag inte ens klarat av att beskriva mitt mående eller skriva om något annat för att mitt mående tagit över hela mitt väsen...
Jag har varit i ett smärtskov sen i december.. haft korta stunder då jag mått bättre, trott att "nu har det vänt" för att sen bli nedslagen med ännu större kraft...
Trots denna underbara värme så har jag haft mer smärta än jag någonsin haft..
Dagarna jag varit som sämst så har jag pendlat mellan 8 - 9 på smärtskalan..
H e l a tiden.. oavsett vila, värme och maxdos på smärt lindring..
Det har varit allt annat än kul...
Humöret har åkt berg och dal bana mer än någonsin och trots att jag har en fantastisk man vid min sida, tillsammans med min fina dotter, min familj och mina få vänner som finns kvar, som stöttat allt de bara kan ❤ så har all smärta gjort att jag krachat totalt mentalt också..
För någon vecka sen bröt jag ihop fullständigt och då, tillslut, förstod vården att jag faktiskt behöver hjälp trots att det är semestertider..
Och inom några dagar så hade jag olika tider och en vårdplan är påbörjad. 👍
Vågar knappt tänka att det kanske börjar vända..
Jag gråter inte av smärta längre..
Det är bra..
Däremot så slåss jag oerhört mot mina hjärnspöken...
Jag har blivit lämnad/ bort vald pga mina sjukdomar många gånger förr..
Inte bara av elakhet.. utan även för att det gör för ont för att se någon man älskar lida..
Eller för att man vill ha en partner/ vän som orkar i samma tempo som en själv...
Det gör inte jag..
När jag har bättre dagar så kan jag låtsas att jag orkar, iallafall en stund..
Fast jag vet att det kommer att kosta dagar av ökad smärta efteråt..
Ibland är det värt det..
För att få låtsas vara "normal" för en liten stund... 💜
På sista tiden har jag fått säga nej till mycket.. jag h a t a r det ordet..
Men alla som vill mig väl säger att jag måste lära mig använda det oftare..
Fast många finns inte vid min sida längre.. för att jag inte orkar..
"Deras förlust "
"De var inga riktiga vänner om de gör så"
Säger ni nog...
Och ni har helt rätt... men det betyder inte att det inte gör ont.. 😶😥💜
När man tittar på svält, krig, naturkatastrofer runt om så är mina problem små..
Brukar jag försöka tänka..
Men när smärtan tar över hela hjärnan så blir tom det svårt..
Jag blir även någon annan..
Den glada, positiva tjejen förvandlas till en liten, osäker känslobomb..
Med konstant dåligt samvete för när jag inte orkar vara glad..
Och en konstant önskan om att bli omhållen..
Små saker blir stora..
Misstolkningarna oändliga..
Och skräcken att bli lämnad tar över det lilla förstånd som finns kvar...
Ville bara säga..
Jag finns kvar
Jag krigar dag för dag, minut för minut
Men just nu behöver jag förståelse..
Jag har inte jättemycket att ge just nu.. jag bara hoppas att allt jag gett tidigare ska vara nog för att minnas vem jag är..och kanske räcker det till en liten kram eller nåt..?
Jag ställer mig alltid upp igen..
Men den här gången var det svårare än någonsin förr...
Men snart så... 😊💪
Tack för att du orkade läsa ända hit! 😘
Ser att jag inte ens får till meningarna rätt på vissa ställen.. men jag kunde skriva iaf!! Alltid nåt! 😉😘
Take care!
Love // TT ❤