Everybody is a package...
Hello all!! :-)
I kväll slogs jag mot kramper och smärta av det tyngre slaget och även mot de hjärnspöken som så ofta och gärna följer med på köpet...
Jag dök rakt ned i sorgeträsket och där finns inte rum för förnuft och sanningar, där växer bara tvivel, osäkerhet och självömkan..
Helt plötsligt var mitt liv inte värt något.
Helt plötsligt var jag ensam.
Helt plötsligt försvann alla lösningar och ljusglimtar och ersattes av hopplöshet och mörker..
Jag är nästan ostoppbar när jag hamnar där.. jag kan gå så långt att jag verkligen sårar de som älskar mig för att jag inte tror dem längre...
För hur skulle någon kunna älska mig...?
I efterhand, när de värsta smärtorna lagt sig så skäms jag.
Skäms över att jag (som verkligen borde veta bättre) tillåter hjärnan leka med mig så där..
Jag v e t ju!!
Egentligen...
Men just där och då spelar det ingen roll...
Men visst vet jag...
Jag vet att alla har vi våran kamp att kämpa.
Livet är inte enkelt för någon.
Vissa kamper är mer synliga än andra bara...
De allra flesta gör så gott de kan och det bästa vi kan göra är att försöka finnas där för varandra..
Jag är trött nu.
Skovet har suttit i länge..
Även om värmen gett mig 1000 gånger mer kraft och energi, så ligger jag så mycket efter med allt att jag ändå stupar varje kväll... för att jag vill "passa på" medan värmen ger mig kraft.
Passa på att mata undan och hinna med...
För sen kommer kylan tillbaka och kraftlösheten med den.
Två saker har kommit till mig oerhört starkt de senaste dagarna:
- jag vill ha en båt!! En egen båt.
-jag behöver flytta ner till värmen betydligt snabbare än jag tidigare tänkt.
För de sakerna behövs kapital.
Och tydliga strategier och målsättningar för att få tag på det kapitalet..
Och kvällars som dessa känns det oerhört långt bort..
Men vill man något tillräckligt mycket så brukar det bli så i slutändan så...
Jag övar mig på att
1: Veta vad jag vill
2: Säga vad jag vill ha
3: Se till att jag får det..
Jag fick ett fint meddelande för en dryg vecka sen...:
Hej! Ramlade in på din blogg för ett tag sedan (jag tror att någon gemensam vän hade gillat ett inlägg). Har själv eds, utreds för endometrios just nu. Jag ville bara säga att du skriver fantastiskt och jag känner igen mig i så mycket! Trots tunga ämnen så lyckas du hålla en positiv ton som inspirerar. Har inte kunnat sätta ord på hur livet är när man lever med smärtor men det har du gjort. Sakligt och jordnära.
Ville bara säga tack för en bra blogg.
Önskar dig en bra sommar!
Jag kunde inte blivit mer glad och tacksam för de orden.
Just där och då behövde jag dem verkligen (vilket jag givetvis berättade)
Så glöm inte...
Uppskattar ni något, säg det..
oavsett vad det är..
För varje negativt ord behövs det fem postiva för att väga upp...
Kvällen jag fick det meddelandet hade nog blivit som denna om jag inte fått den boosten.
Så tusentack igen fina C och tack för att jag fick dela dina ord här.
"...Kanske är det så, att det som just hände dig, är den största vändpunkten i ditt liv..?
Det handlar bara om hur vi ser på det..
Du är inte misslyckad för att du misslyckats, du är normal.
Se inte tillbaka, ge tillbaka
Ge inte upp på dig själv
Du har en roll att spela...varför spelar du den inte...?..."
Take care!!
Love // TT
I natt tar jag smärtan med ett leende... :-)
Hello all!! :-)
Smärtskovet river fortfarande runt i min kropp...
Men idag tog jag det lugnt för att kunna gå på roligheter en stund ikväll...
Jag och fina L var ut och dansade och sjöng till ett helt underbart coverband och sen dansade vi lite till till DJ:en när bandet inte fick spela längre...
Nykter och laddad med mediciner...men oj så kul det var!! :-)
Orkade inte till stängning, men orkade länge nog...
Hämtade prinsessan och tillsammans fnissade vi åt mina blåsor på fötterna, som var så illa att jag var tvungen att köra hem barfota...
Svullnafötter.nu :P
Vi hade ett väldigt givande samtal i bilen prinsessan och jag, om vuxna och alkohol...
Vad alkohol gör med hjärnan, förståndet och omdömet..varför man inte får köra bil när man druckit och att man "tål" olika mycket och därför alltid måste vara försiktigt och varför vissa vuxna upplevs mer konstiga än andra när de är påverkade...
Viktiga samtalsämnen...
Känns fantastiskt (även om det hon säger ibland skär som knivar) varje gång min fina tjej anförtror sej till mej med sina upplevelser, tankar och funderingar...
Väl hemma så var vi båda så trötta att vi skrattade åt allt...
Vi har haft en bra vecka.
Men imorgon (fredag) blir vi hemma hon och jag... Vi behöver lite mor och dotter tid bara vi... i lugn och ro..
Finaste vackerbarn <3
I natt blev det mammas säng... i natt behövdes extra trygghet <3
Jag har slagits med många känslostormar i veckan och självkänslan har varit allt annat än på topp.
Ord har tagit så mycket hårdare och tystnaden ännu mer...
Har fortfarande inte en blekaste aning om var jag står eller vad jag vill just nu... och då jag hela tiden blir påmind om hur människor faktiskt är... så börjar jag mer och mer ge upp tanken på att kunna leva vuxenliv tillsammans med någon annan mer än i korta stunder...
Det är fantastiskt skönt att äga sin tid och att göra det som faller mej in..
Men innerst inne så är det ju klart att man hoppas och önskar...
Att det någonstans finns en person för alla... och så även för mej...
Men det grubbleriet lämnar vi för nu och återgår till kvällens high.
Ta mitt leende med mej och kryper ner under täcket och ställer in mej på härliga drömmar..
Take care!!
Love // TT
När smärtan tar över allt....
Hello all!! :)
Inatt är det tungt...
Som så många nätter nu...
Nätter, dagar, dygn...
Ett stort töcken av smärta, smärtlidring, kamp, vilja, måsten, mera bedövning osv...
Det har varit ett fruktansvärt halvår...
Sen jul har jag kämpat varje dag för att min dotter ska tycka om livet igen och för att jag ska vilja leta glädjen för egen skull...
Jag är så trött på att låtsas...
Trött på att alltid varit den storsinta och kloka...
Trött på att leva upp till krav och en standard i n g e n människa roddar i land själv...
Trött på lögner.
Trött på narcissism...
Trött på egoism och självömkan....
Så bara därför så ömkar jag om mej själv just nu...
Har egentligen inte mycket att säga just nu som passar sej i skrift....
Saknar en vuxen människas famn, där man kan få krypa ihop och vara liten ibland och bli förstådd...
att ge mej en kram med en djupsuck är i n t e sama sak...
Tack till fantastiska S och L!! <3
Som verkligen ställt upp idag <3
efter några timmars sömmn känns säkert allt lite bättre... <3
Love // TT
.
