När det snöar i augusti...

Hello all!! : )

 

Ibland undrar jag verkligen hur människor tänker... 

Jag älskar människor och jag blir lycklig av att ha folk omkring mej, men det ska ju vara på lika villkor... Oavsett vilken sorts relation vi pratar om... Jag är inte barnsligt tjurig och håller super koll på vem som hörde av sej sist och så... Men jag gillar inte att bli tagen förgiven!! Alls! När människor verkar vara av uppfattningen att jag står på stand by tills dom behöver mej, då går jag...

 

Jag behöver nödvändigtvis inte vara varken arg eller upprörd, men jag går.

I n n a n jag går så har jag varit tålmodig och gett flera chanser, jag säger vad jag vill och hur jag tänker... Men sen räcker det. Finns nog få som har det tålamod som jag har, men har man lyckats passera det, då är det liksom kört. Och när dom som räknat med att jag alltid finns där,  plötsligt lyfter blicken och inser att jag är borta, då är det försent...

 

 

Så är det. Och det är absolut inget du borde bli förvånad för. Punkt.

 

Förövrigt så är det sista dagen för mitt långväga främmande... Vi har surrat, sett film, chillat, bowlat, ätit, varit på båtmuseum, druckit en del vin och en hel del (iallafall om man frågar han) kaffe... Kort sagt, umgåtts. Han har även fått umgås en del med skruttibangbang, vilket jag antar inte var det han kommer att ta med sej hem som den mest postiva upplevelsen här ifrån... ; )

 

Igår var även finavännen som går under namnet "frugan" (kommer från en långhistoria, men den innehåller lchf-chokladmousse och ett frieri från min sida..)här och åt middag med oss... E f t e r att hon kopplat in tvättmaskinen!! (Yey) Så nu tvättas det för fullt kan jag säga!! : )

 

En rolig anekdot om fördomar; Då jag lyckats slarva bort min avbitare och även frugans fått fötter, så påbörjade vi en runda bland grannarna för att få låna en av dom. Tillslut hittade vi en vänlig herre som glatt promenarade bort till bilen och hämtade en åt oss. En liten stund senare så plingar det på dörren, då är det han som lite oroligt undrar om vi behövde hjälp... Ni skulle sett förvåningen o c h lättnaden i hans ansikte när han förstod att frugan faktiskt är elektriker... Haha, vad trodde han..? Att vi skulle ge oss in i proppskåpet och leka om vi (nja, hon då) inte visste vad vi (där mitt bidrag av det vi:andet var att lita på henne..) gjorde..? Men två tjejer ni vet... : ) 

 

Nu ska jag socialisera med min gäst de sista timmarna han är här... Och imorgon kommer prinsessan!! : )

Take care!! 

 

Love // TT