wiiiieeee!!
Hello all!! :-)
Wiiiieee!!
Exakt så är det det känns just nu!!
Livet går fort, fort och det är roligt, roligt!!
...men farligt, farligt...
Det är så här jag brukar åka in i väggen...
Men det känns som att jag har hyffsat med koll den här gången... Eller...bättre än någonsin, men fortfarande med en stor utvecklingspotential är väl en mer korrekt analys... ;-)
Har haft massor med härligt tid med min fantastiska unge och våra vänner!
I fredags; Hämta från skolan, iväg och bada i Munksundsbadhus med ny, underbar vän och hennes fina barn... sen ner till Mr underbar, plocka upp god hämtmat på vägen och sen mysa med sällskapsspel tills prinsessan skulle i säng..
Lördags: Hämtade upp prinsessans kompis och iväg på roliga Eddahallen (även det ett badhus) i Skellefteå med hinderband, klättervägg och vågbassäng..! Sen lekte hon och kompisen hela kvällen medan vi vuxna såg hockey..
Söndags. Teater hela dagen för prinsessan och mamman hade vinkväll (när prinsessan somnat) med fina nya vännen och världens bästa M. <3
Idag, måndag, Bad på äventyrsbadet på Piteåhavsbad med en annan av mina fantastiska vänner och hans fina barn!! Som superbonus blev vi bjudna på både lunch och middag där idag! :-)
Imorgon blir det teknikenshus med samma fina familj..
På onsdag Nimbys lekland och på torsdag drar jag ner till Skellefteå igen..
Har däremellan hunnit vila massor och faktiskt jobbat litegrann..
.
Tur jag har såna underbara människor omkring mej som fixar med mat, bilkörning och barnpassning så att jag orkar vara med så mycket som möjligt! <3
Som grädde på moset fick jag ett roligt och glädjande mejl idag...men det återkommer jag om...när jag vet om det är officiellt än... :-)
Love // TT
When life gives you lemons...
Hello all!! :-)
I veckan har jag ställts inför saker som jag inte trodde skulle hända mej...
Att jag är "fel" när jag är glad... att jag är "fel" när jag försöker fokusera på det positiva istället för det negativa...
Jag försöker mata min hjärna med positiva saker så mycket jag kan, för att jag hittar kraft därifrån. Det betyder inte att jag tappar min verklighetsförankring, det betyder bara att det gör lite mindre ont att leva...
Var och en är ansvarig för sin egen lycka och jag försöker verkligen ta ansvar för mej själv. Ibland går det bättre än annars... Men har jag kämpat och varit låg länge så blir jag lätt vädligt euforisk när jag tagit mej upp och känner mej just då som "superwoman".
Nu vet jag ju att verkligheten alltid hinner i kapp mej, men är det så fel att få njuta på toppen en stund?
Jag är mina känslor.
På gott och ont.
Jag lever fullt ut, vilket gör att jag ofta krachar rätt in i väggen, men jag njuter till 100% på den hisnande färden dit. Då det ofta är samma vägg jag krachar in i så har jag (under mina visare stunder) klätt in väggen med mjuka madrasser och lagt in en varnings signal så jag hinner bromsa in innan smällen...så återhämtningen tar inte alls lika lång tid längre. :-)
När jag, för många år sen, för första gången insåg att jag var obotligt sjuk, att smärtorna aldrig skulle försvinna, så begränsade jag mitt liv. Jag försökte plocka bort allt som på något sätt kunde förvärra smärtan, vilket tillslut ledde till att jag gjorde ingenting... Jag lämnade nästan aldrig hemmet och absolut inte ensam och att göra så mot en supersocial människa tog nästan livet av mej...
Så deprimerad och så dåligt har jag aldrig mått...
Livsgnistan försvann helt...
Efter det så har jag lovat mej själv att aldrig hamna där igen...
Det innebär att jag tar ut mej för mycket många gånger, att jag säger ja när jag borde säga nej...
Men det är en ständig balansgång...och jag har hellre ont med ett leende på läpparna än att smärtan är lite lägre men tristessen, ångesten och ensamheten äter upp mej.
Jag är hellre "för" positiv än att vara en "gnällkärring" som bara klagar på allt och alla.
Så det så!!
Love // TT
När man egentligen borde sova...
Hello all!! :-)
Jag hann inte mer än skriva mitt positiva inlägg igår, så tog kvällen en hel omvändning och slutade med tårar och mediciner...
Lite som livet är mest...heaven and hell... ;-)
Idag har det varit en hård, tung dag som jag tack och lov lyckades vända och de sista timmarna var jag tillbaka till lugnet och glädjen.. Med viss hjälp utifrån kan väl tilläggas.. ;-)
Just nu står jag inför jobbiga beslut...
Att välja bort lite av det roliga...för att orken inte finns där...
Jag vet att jag måste...men jag vill inte!!
*stampar tjurigt i golvet och blänger ilsket mot smärtan som bara förstör hela tiden!!*
Är dock förevigt tacksam för de fina nära, som finns där när jag faller...
Som delar med sej av kloka ord när mina är slut
som hjälper mej hitta tillbaka på rätt stig när jag famlar i snåren
som alltid finns när jag behöver...
Men i slutändan så hänger det på mej...
det är mitt eget jobb att stärka mej själv och hitta glädjen och ljuset igen..
Jag brukar envist hävda att: "Var och en är ansvarig för sin egen lycka!" och igår var jag på en häftig föreläsning med Amelia Adamo som hävdade exakt samma sak... (jo, jag är lite mallig ;-) )
Hon pratade om "Self Compassion" att lyssna till sina egna behov, ta för sej av kakan, våga lämna sin bekvämlighets zon och gav även svaret på frågan i en av mina favorit texter: "Vem ska trösta knyttet?"
Du själv!!
Nu kryper jag ner under täcket och somnar med ett trött leende på läpparna...
Idag blev en bra dag trots allt och snart är det dags att möta nästa...
Love // TT
Livet är tydligen fullt av överaskningar!!
Hello all!! :-)
Länge sen...jag vet... *skäms*
Men livet går så fort just nu och är så galet roligt att jag inte riktigt hinner med att rapportera... :-)
Men ibland när livet gått väldigt fort, så behöver man stanna upp och låta själen komma ikapp... Så ihelgen stannar jag upp lite...och bara tar in allt...
Jag har fått en ny, underbart fin och spännande bekantskap mitt liv... Som håller på att utvecklas till djup vänskap, och som jag hoppas är här för att stanna...
Brukar ofta tänka att jag är extremt lyckligt lottad som har en massa fantastiskt fina människor i mitt liv, och så berikas jag med ytterligare fler... "Lyllos mej"
Är dessutom väldigt stolt över mej själv att jag faktiskt vågar prova en massa nya saker hela tiden... Jag utmanar mej själv i stort sett varje dag, litet som stort, för att utvecklas och vinna ny mark!
Mycket har jag att tacka Mr underbar för, som helatiden peppar och pressar mej att våga... Att våga lämna det som är tryggt och bekvämt, för att upptäcka att det finns så mycket häftigt där ute! Som bara väntar på att någon vågar ta för sej!
Och jag vågar!! ;-)
Hur har ni det då??
Love // TT
