Vad är poängen...??
Hello all!!
I helgen har det hänt en massa bra saker (bla bad, fotboll och kräftskiva), men det har även hänt en hel del som verkligen får en att tvivla på mänskligheten...
Det här med att människor sällan är den dom utger sej för att vara, har fått ny kraft... Meningen: "Men vad är det för fel på folk??!!" har använts flitigt...
Mitt hem har på senare tid blivit någon form av vandrarhem...missförstå mej rätt, jag älskar att ha mina fina vänner omkring mej, bara annat som blir lidande... Som tex att blogga, träna stämmor och låttexter, men framför allt att reflektera...
Jag behöver liksom mina timmar då jag bara är... Då allt får sjukna in och jag får perspektiv på saker och ting...
Så det är väl det jag gör nu då...typ... Klockan 02.44... Jag k a n inte sova med tankar som snurrar i huvudet och en klump i magen, det går bara inte... Om än jag verkligen borde...
Det som stör mej just nu är fröken livrädds skrikande... hon ropar så högt att det ekar... Vem kan sova i sånt...?
Jag har gått på en del nitar i livet och jag har valt fel så många gånger att jag tappat räkningen...Och jag var ju liksom klar med den biten... Men så kom ju dom välbekanta tankarna krypande igen...dom tog länge på sej den här gången...men tillslut kom dom...: "Om man aldrig provar så vet man ju inte" "Det är mysigt att ha någon att mysa med..." "Tänk om det faktiskt skulle vara rätt den här gången...?" Å så pang! Så var det kört igen... : )
...eller nåt sånt...
Det som ofta slår mej är att många verkar ha svårt för min uppriktighet... Alltså inte att jag förolämpar någon eller så... Men däremot att dom inte tror på vad jag säger... Är det för att jag har så otroligt märkliga saker att säga, eller är det för att uppriktigthet är så ovanligt att man tar förgivet att det skarvas åt det ena eller det andra hållet...??
Hur ska jag få folk att förstå, att säger jag något så m e n a r jag det!!!
Säger jag att jag inte vill ha ett förhållande (iallafall med den personen) så menar jag det och kommer inte att ändra mej veckan därpå (ääääven om han råkar vara snäll och rolig just då..)!
På samma sätt som att om jag går in i ett förhållande så är jag där för att stanna. Jag drar inte vid minsta motgång.
Jag är extremt transparent, "What you see is what you get" liksom... Men tydligen så förskönar människor sej själva så mycket under en ny bekantskaps "ritual" att man skrämmer ihjäl folk med sanningen... Förmodligen därför att dom antar att du förskönar och då automatiskt tänker; "Om hon säger det här...vad är det hon i n t e berättar??? *suckar*
Vad är då poängen undrar jag stilla...?
Vad är poängen att lära känna nya människor om det ändå inte är den "rätta" människan som man pratar med...? N ä r kommer den "rätta" människan fram...? Och vad händer då...?
Jag har på senare tid fått slängt i ansiktet att mina hälsoutmaningar används som skäl för att i n t e utveckla en djupare vänskap med mej...trots att jag borde vara härdad vid det här laget, så givetvis känns det... Vissa gånger mer än annars beroende från vilket håll orden kommer...
Det senaste var:
A: Jo, N u funkar du ju...men vad händer om du blir sämre igen...?
Jag: "Ja, vaddå? Ingenting mer än att jag stannar hemma den dagen eller den tid som behövs...
Visst att man behöver vara realist ibland (om än det är galet tråkigt...), men prata om att skapa problem innan dom existerar... Och då över 90% av allt vi oroar oss för ändå aldrig händer, så känns det ju som en energitjuv utan dess like..!! Vad hände med "vi tar dagen som den kommer..."?
Jag har kämpat som ett djur för att ta mej till den nivå jag är idag och så visar det sej att jag ändå döms för det jag varit... Nä, det finns inga garantier för att jag inte hamnar på sjukhus igen, men det finns det väl inte för någon?? V e m kan lämna såna garantier??
Det är ganska precis ett år sen som min värld vände...då jag äntligen fick träffa läkare och annan sjukvårdspersonal som faktiskt visste vad dom pratade om!! På det året har jag åstakommit massor!! Där dom största segrarna var att ta sej upp på fötter på egen hand och att bli fri morfin och annan skit...! Gud vet att det var allt annat än enkelt, men jag fixade det!! På samma sätt som jag fixar det mesta jag bestämmer mej för att fixa...
Och ändå blir jag både misstrodd och ifrågasatt...
Så åter igen, vad är poängen...?
Love // TT
Kommentarer
Trackback
