När små saker blir stora och stora saker blir små...
Hello all! 😊
Väldigt längesen nu...
Beror mest på att jag inte mått bra... alls..
Och att jag inte ens klarat av att beskriva mitt mående eller skriva om något annat för att mitt mående tagit över hela mitt väsen...
Jag har varit i ett smärtskov sen i december.. haft korta stunder då jag mått bättre, trott att "nu har det vänt" för att sen bli nedslagen med ännu större kraft...
Trots denna underbara värme så har jag haft mer smärta än jag någonsin haft..
Dagarna jag varit som sämst så har jag pendlat mellan 8 - 9 på smärtskalan..
H e l a tiden.. oavsett vila, värme och maxdos på smärt lindring..
Det har varit allt annat än kul...
Humöret har åkt berg och dal bana mer än någonsin och trots att jag har en fantastisk man vid min sida, tillsammans med min fina dotter, min familj och mina få vänner som finns kvar, som stöttat allt de bara kan ❤ så har all smärta gjort att jag krachat totalt mentalt också..
För någon vecka sen bröt jag ihop fullständigt och då, tillslut, förstod vården att jag faktiskt behöver hjälp trots att det är semestertider..
Och inom några dagar så hade jag olika tider och en vårdplan är påbörjad. 👍
Vågar knappt tänka att det kanske börjar vända..
Jag gråter inte av smärta längre..
Det är bra..
Däremot så slåss jag oerhört mot mina hjärnspöken...
Jag har blivit lämnad/ bort vald pga mina sjukdomar många gånger förr..
Inte bara av elakhet.. utan även för att det gör för ont för att se någon man älskar lida..
Eller för att man vill ha en partner/ vän som orkar i samma tempo som en själv...
Det gör inte jag..
När jag har bättre dagar så kan jag låtsas att jag orkar, iallafall en stund..
Fast jag vet att det kommer att kosta dagar av ökad smärta efteråt..
Ibland är det värt det..
För att få låtsas vara "normal" för en liten stund... 💜
På sista tiden har jag fått säga nej till mycket.. jag h a t a r det ordet..
Men alla som vill mig väl säger att jag måste lära mig använda det oftare..
Fast många finns inte vid min sida längre.. för att jag inte orkar..
"Deras förlust "
"De var inga riktiga vänner om de gör så"
Säger ni nog...
Och ni har helt rätt... men det betyder inte att det inte gör ont.. 😶😥💜
När man tittar på svält, krig, naturkatastrofer runt om så är mina problem små..
Brukar jag försöka tänka..
Men när smärtan tar över hela hjärnan så blir tom det svårt..
Jag blir även någon annan..
Den glada, positiva tjejen förvandlas till en liten, osäker känslobomb..
Med konstant dåligt samvete för när jag inte orkar vara glad..
Och en konstant önskan om att bli omhållen..
Små saker blir stora..
Misstolkningarna oändliga..
Och skräcken att bli lämnad tar över det lilla förstånd som finns kvar...
Ville bara säga..
Jag finns kvar
Jag krigar dag för dag, minut för minut
Men just nu behöver jag förståelse..
Jag har inte jättemycket att ge just nu.. jag bara hoppas att allt jag gett tidigare ska vara nog för att minnas vem jag är..och kanske räcker det till en liten kram eller nåt..?
Jag ställer mig alltid upp igen..
Men den här gången var det svårare än någonsin förr...
Men snart så... 😊💪
Tack för att du orkade läsa ända hit! 😘
Ser att jag inte ens får till meningarna rätt på vissa ställen.. men jag kunde skriva iaf!! Alltid nåt! 😉😘
Take care!
Love // TT ❤
Kommentarer
Postat av: Carina
Älskade kusin 💞. Lider med dig och önskar dig verkligen lindring. 🌸❤️🌸. Stor stor kram och bara ring närsomhelst om du vill prata. ❤️
Svar:
Therese Kallander
Trackback