Obotlig ??
Hello all! :-)
Idag har jag haft en paus från allt..
Kroppen har sagt ifrån och att jag sen lyckades köra fast och blev tvungen att skotta mig lös, gjorde ju inte kroppen på bättre humör direkt..
Lustigt, min första tanke var: "Åh nej, vad pinsamt!!! Jag har inte kört fast sen jag var 20 år..!"
Medan min dotters ord var: "Hur gör vi nu??"
Men med en hel del skottande och en snäll granne som puttade på, så kom vi tillslut lös. :-)
Sen har jag mest legat i soffan och andats..
Tog en välbehövlig kaffepaus hos grannen och senare ett eftertänksamt samtal med bästa M.
Om förhållanden, personligheter, sex, kärlek etc..
Om varför man attraheras av olika saker och att det är skillnad på enbart fysisk attraktion och kärleksförhållanden..
För mig är det sällan skillnad..
Jag har svårt att separera de två..
Och jag inser även att jag innerst inne f o r t f a r a n d e är en obotlig romantiker!!!
Hur f*n är det ens möjligt med min historia????
Men jag vill ju fortfarande ha allt det där...
Jag är bara väldigt skeptisk till att det faktiskt finns.
Jag känner att jag är extremt på min vakt och ställer ord mot ord hela tiden för att söka kryphålen...
Var är felet / felen...?
Vad är det du inte visar / berättar för mig..?
När man hade så fel som jag hade sist, så börjar jag misstänka allt...
Kan jag lita på mig själv någonsin??
Jag har blivit cynisk.
Jag tycker inte om att vara det..
Men jag gissar att smällen blir mindre hård än när jag är mitt godtrogna jag som är så dum att jag tror att folk faktiskt menar vad de säger...
Men kommer där någon, någon gång, som bryter sig in och som verkligen vill...som förstår att min tillit ligger på minus och accepterar och möter mig där jag är... så kanske kanske...
Tills dess så umgås jag med nya och gamla vänner..
Har roligt och försöker att inte känna så för*annat mycket hela tiden!!! Det sista är "easier said than done" när det kommer till mig...
Men jag f ö r s ö k e r!!!
Take a chance!
Love // TT
Kommentarer
Trackback
