Känslor.. det borde finnas en av och på knapp..
Hello all! 😊
Fick två länkar skickat till mig från en likasinnad vän idag där man beskriver hur "högkänsliga" personer fungerar..
Det är väldigt svårt att förstå för någon som inte har det personlighetsdraget.. på samma sätt som att jag inte fattat förens för bara något år sedan att alla inte känner allt som jag känner... 🤔😊
Jag brukar pricka in alla saker som de listar upp förutom blyghet..
Jag är extremt känslig och var blyg som liten. Det blyga finns inte kvar alls.. däremot så får jag lätt ångest inför det okända.. jag tycker om att träffa och lära känna nya människor men mitt problem är att jag är för öppen. Jag tar in alla intryck och allas känslor rakt in om jag inte är på extrem vakt..
Folk i min närhet har väldigt svårt att förstå varför Jag "tar åt mig" det är ju "bara att släppa och gå vidare"
Inte så bara... 🙄
Om någon sagt något elakt till mig så sitter det som en djup tagg.. jag försöker verkligen att jobba bort det. Att lära mig att elakheten ägs av den som lämnar ut den och inte av mig... men det är svårt.. riktigt svårt..
Samma sak med att ge..
Det mest naturliga i världen för mig det är att ge. Ge av allt jag bara kan.
Ge tid, ge kärlek, ge omtanke.. även ge saker så fort jag inte går minus ekonomiskt..
Jag tycker om och mår bra av att ge.
Problemet uppstår när jag ger för mycket..
Eller när jag någon gång behöver något tillbaka.. och inte får det..
Det gör så ont i mig att det går inte att beskriva..
Jag går sönder.
För i min värld existerar inget sånt.
I min värld finns ingen egoism.
Och här kan jag bli irriterad på mig själv att jag a l d r i g lär mig!!!!!
För varför skulle folk inte ta emot det som erbjuds? Jag får ju skylla mig själv..
Men det gör ändå ont.
Är jag så lätt att ta för given?
Kombon för snäll och högkänslig kan vara rätt självdestruktiv..
Och när man försöker förklara..
Och sen säger: kan du förstå hur jag ser på saken?
Och får svaret: jo, det kan jag. Men jag måste även tänka på mig...
Jaha?
När någonsin får jag komma först?
När någonsin blir mina känslor viktiga?
När någonsin får jag något tillbaka?
Jag är sååååå välkommen i allas liv när jag mår bra.. när jag ger..
De gånger jag inte riktigt orkar.. och dumt nog tänker att jag kanske får lite tillbaka nu.. att jag kan få lite energi så jag orkar upp på fötter igen... då är jag bara inte välkommen längre...
Ja, jag vet att jag låter skitbitter... det här inlägget tog en oplanerad vändning.. jag hade tydligen saker som jag behövde få ur mig...
Jag överlever, det gör jag alltid.
Men ledsen kommer jag nog aldrig sluta bli...
Jag efterlyser en av och på knapp!
Så jag kan stänga av när jag gett nog.
Och även kunna stänga av när det gör ont.
Någon som hittat en sån knapp? 🤔
Love // TT
Kommentarer
Trackback
