Mindre arg men inte mindre kluven...
Hello all!! :-)
Tack och lov har ilskan i mig börjat klinga av en smula...
Jag rensar och rensar i mina åtaganden... vilar irriterande mycket (men aldrig nog tydligen) , sörjer sommaren som försvann i smärtskovet och försöker se det positiva med att hösten är här...
Övar mig konstant i konsten:
"Säg vad du vill ha.."
Förundras lika mycket varje gång det faktiskt fungerar och önskar innerligt att jag lär mig bemästra den konsten fullt ut. Nu.
På samma sätt som jag vet att grundförutsättningarna för att det ska fungera är att jag faktiskt ska veta vad det är jag vill ha... det är inte alltid jättelätt...
Är fortfarande så extremt skör att minsta lilla grej sätter mig ur balans...
Jag behöver massor med egentid och lugn, samtidigt som jag hatar att vara ensam...
När jag har ont vill jag inget hellre än att krypa upp i en famn och få bli omhållen... men jag kan ju inte gå ut och hämta hem en random famn liksom... det funkar ju inte riktigt så... ;-)
Är extremt less på att spela spelet...
Jag är jag.
Punkt.
När jag är så här slut så är jag 110% ärlig hela tiden.
Och det är ju bra att man är ärlig...
Men man kanske inte behöver meddela varenda liten känsla och tanke som passerar i huvudet...? ;-)
Som vanligt har jag problem med det där ordet lagom... ;-)
I dag har det varit söndag och som alltid så är det tunga dagar...
Tunga dagar fysiskt blir tunga dagar mentalt...
Idag krävde det enorm styrka att ens orka prata....
Men jag gjorde det!!
Jag överlevde även idag :-)
Tagit en del tunga, men behövliga beslut idag...men vet att jag har fler som behöver fattas...och verkställas...
Förra veckan innehöll många fina möten och dessutom så har jag tagit tag i vikten igen... minus 1,5 kg bara så där!! :-) Känns underbart att vara på spåret igen..!
Smärtskovet har ju resulterat i en massa onödiga kilon...så nu ska de bort!
Fuskade i lördags, men ikväll vann jag över mina trötthets cravings efter popcorn och kröp under täcket istället!!
Yey me!! :D
Hoppas bara kroppen lugnar sig så jag kan börja prommenera igen. :-)
Nu är jag så trött att jag knappt ser tangenterna längre...så nu är det dags att sova...
Take care!!
Love // TT
Kommentarer
Postat av: Henry lindström
Trist att du aldrig känner dig bättre annat än korta stunder/ styrkekramar kommer här 💗💗
Svar:
TebbeTott
Trackback
