När det snöar i augusti...

Hello all!! :-)

 

Den senaste veckan har innehållit en hel del ytterligheter...

 

I helgen som var deltog jag i ett helt fantastiskt seminarium i Västerås, som i korta drag handlar om friföretagsamhet tillsammans med person och ledarskapsutveckling. Jag fick möjlighet att lyssna på och träffa massor med framgångsrika, ödmjuka och fina människor under helgen..människor som alla har olika bakgrund och förutsättningar...det som de alla hade gemensamt var en önskan om en förändring...något mer...och energin att faktiskt göra något åt det.

Helt fantastiskt!

 

Åkte bil hem hela vägen från Västerås (med underbara människor som resesällskap), kom hem 23.30 och morgonen efter skulle jag in på sjukhuset för att sövas inför ett mindre ingrepp..

Narkosläkaren tyckte jag var lite knepig som aldrig blev trött... (en av många baksidor med att äta mycket smärtstillande...man behöver mer och mer för att det ska funka) men tillslut så sov jag... ;-)

På uppvaket blev de lite brydda över min låga puls (41) och frågade om jag var vältränad... hahahaha!! Många saker är jag...men vältränad är inte en av dem!! :-) Vi behöver backa 20 år om vi ska hitta mej med en vältränad kropp... (oh, those were the days... ;-) )

 

Ingreppet i sej gick bra, men som alltid när något ska göras med min kropp så reagerar den rätt kraftigt efteråt...

Så nu ligger jag mest, med högdos smärtlindring, tillför all näring och vila som är möjligt plus att jag trycker huvudet fullt med positivinput... så snart ska jag väl vara fit for fight igen!! :-)

Jag var mer beredd denna gång...så jag kunde "mota Olle i grind" lite...så att det inte hann gå överstyr...

Måndagkväll var fruktansvärd i ärlighetens namn...då kved jag mest med tårarna rinnandes... igår var det bättre...orkar bara vara uppe några minuter åt gången... fick faktiskt ihop en middag på det igårkväll...rätt imponerande om jag får säga det själv... :-)

 

Jag är ju helt förälskad i tv-serien "Grey´s anatomy" men varje gång jag är på ett sjukhus så ler jag lite åt hur långt ifrån verkligheten den serien är... iallafall i sverige... men skulle man göra en serie som var närmare verkligheten skulle nog inte många titta...

 

För det första så ser nästan ingen så bra ut som de på tv...inte ens nära... Jag hade e n stafettläkare som var skitsnygg vid första anblicken...men sen var han så dryg och okunnig att han skönk så fort han öppnade munnen...

De flesta är minst dubbelt så gamla...

Kirurgteamets outfit ser mer ut som rymddräkter än något annat...

Och jag undrar n ä r personalen någonsin skulle ha tid för alla samtal , all drama och all sex i "the on-call rooms" ...? ;-)

Och att vara inlagd är ingenting annat än lååååååååååååååååångtråååååååååååååååkigt!!!! Och aldrig har någon personal tid att sitta ner och prata med en...plus att 90% av alla patienter är från 70år och uppåt...

Nu har jag aldrig legat inlagd på ett universitetssjukhus...där bör ju personalen vara yngre...iallafall studenterna...

 

Men förutom det...så tycker jag att Grey´s är ärlig och naken på relationsbiten... Livet är tufft och hårt. Ofta. Det gör många gånger ont att leva... men de flesta hittar vägen ut...bara man vill... :-)

 

Nu har jag legat med datorn på magen i några minuter, så nu är det dags för lägesförändring och lite mer smärtstillande känner jag...

Oh, the joy! ;-)

 

Love // TT