Tja...vad säger man...?
Maj månad är Ehlers-Danlos awareness month.
Bindväven är det som håller ihop kroppen och gör det möjligt för oss att röra oss. Den finns i och runt musklerna, i muskelfästen, i senor, ledband och ligament. Om musklerna är motorn så är bindväven drivremmen som för över kraften från motorn till rörelse. Det här kallas BIOMEKANIK.
Vid EDS har bindväven en annorlunda struktur än den borde. Jag har skrivit ned några tankeexperiment som ni gärna får testa på människor i er omgivning, för att se om det kan öka förståelsen för hur våra kroppar fungerar.
INSTABILITET I LEDERNA
- Föreställ dig att du sitter på en instabil pall eller en yogaboll. Då behöver du spänna musklerna för att stabilisera kroppen och sitta still. Det är den ansträngningen som gör att vi blir trötta och får ont, för våra leder är som den instabila pallen/yogabollen.
KRAFTÖVERFÖRING
- Tänk dig att du ska lyfta en vikt från golvet, med hjälp av en rem. Om remmen inte är elastisk går det lätt att lyfta den, i samma sekund som du drar i remmen lyfts vikten. Men om remmen är elastisk, som ett resårband, så får du dra en bit i remmen innan tyngden lättar från golvet.
Remmen som inte ger efter är som normal bindväv. Den elastiska remmen är som EDS-bindväv. Musklerna hos oss med EDS måste alltså spännas mer, precis som remmen, för att tyngden ska kunna röra sig.
LUXATIONER/SUBLUXATIONER
- Föreställ dig att du cyklar på en cykel med för lång kedja. Du måste du trampa försiktigt, annars kommer kedjan att "hoppa över" ett led i kedjan. Om du tar i för mycket kan hela kedjan hoppa av.
På samma sätt är det med EDS-leder. Eftersom bindväven inte sluter tätt intill leden så blir det som en glapp kedja. Därför måste vi vara försiktiga när vi rör oss och tänka på hur vi rör oss. Plötsliga rörelser, fall eller stötar kan få lederna att subluxera, dvs glida ur läge och sen tillbaka. I värsta fall kan leden gå så långt ur led att den inte går tillbaka, och det kallas en luxation.
NERVER
- Elledningar är inte elastiska. För att de ska fungera får de inte vara skadade eller hopklämda, för då blir det kortslutning. Detsamma gäller nerverna. De kan tänjas en bit, men sen kommer de att skicka signaler till kroppen att något är fel.
En klämd nerv kan göra väldigt ont och orsaka domningar och stickningar. Eftersom kroppen har nerver överallt kring leder, i muskelfästen och inne i musklerna, så kan de lätt bli klämda om lederna glider snett. Då behöver vi röra på lederna tills de kommer tillbaka till sitt rätta läge och inte längre sitter i kläm.
KRAMP
När du springer kan du få ont i musklerna eftersom musklerna förbränner syre och ger ifrån sig mjölksyra. Har du mycket mjölksyra i muskeln får den inte tillräckligt mycket syre och då kan den börja krampa, vilket hindrar blodet från att strömma igenom muskeln. För att häva krampen kan du vila och stretcha muskeln, så att blodflödet i muskeln återställs och mjölksyran transporteras ut ur muskeln.
Eftersom EDS-ares muskler arbetar hela tiden, så bildas det snabbt mjölksyra i musklerna, även av små ansträngningar. Det innebär att vi lättare får kramp. Eftersom EDS-bindväv ger efter, inte håller emot, som normal bindväv, är det svårare att stretcha ut den. Att vila är därför det lättaste sättet att få muskeln att slappna av.
Det var lite tankeexperiment som kanske kan öka förståelsen för varför vi ofta blir så trötta och får så ont i kroppen när vi rör oss. Det kan också ge en förståelse av hur mycket lättare det är för oss att skada oss och få förslitningar i lederna.
