Besviken...!
Hello all!! :-)
Jag ber om ursäkt i förväg, det här är inget positivt inlägg...
Ibland får även jag nog!!
Jag vet att jag egentligen har det bra, men just nu är jag så sjukt besviken.
Besviken på de som aldrig finns där för mej när det räknas...som alltid är full av bortförklaringar och ursäkter och som aldrig någonsin inser sin egen del i någonting.
Människor som bara har rättigheter och inga skyldigheter ni vet...
Som anser att det är fel på a l l a andra människor omkring utan att ens för en sekund fundera på att om jag anser att alla andra är knäppa...kanske kan det vara så att det är tvärt om...
Jag är less på att svälja skit, torka tårarna, bita i hop och gå vidare utan att någonsin få en ursäkt, för att "Du vet ju hur så och så är!" "Det har ju alltid varit så" "Det är lugnast för alla om vi bara glömmer det här"
Men jag vill inte!!!
Jag vill inte "vända andra kinden till" mer.
Jag är besviken på egoistiska människor som påstod sig vara min vänner...
som påstod sej finnas där... men som istället ljuger och vänder mej ryggen..
Hur mycket ska man ta??
Folk har livskriser med sjukdomar, skador, separationer och annat, så då måste man ju ha överseende..
Och absoluut jag håller med.. Men jag har f*n alltid överseende med alla!!!
När har någon överseende med mej??
Är jag en sån dj*a pushover så man kan göra hur man vill med mej för att jag sen står där som ett fån, med öppna, förlåtande armar... För att "de mår ju så dåligt just nu"...
Jag mår också dåligt väldigt ofta!!!!
Men inte ger jag mej själv rätt att behandla folk som skit för det!
Precis som att jag anser att man stödjer varandra...
Har mina vänner ett företag av något slag så tar jag dit kunder åt dom så fort jag får chansen. För så tycker jag att man ska göra...
Gör folk det tillbaka?
Nope!
Sen är jag galet besviken på min kropp!!
Jag kämmpar som en galning.
Ändrar totalt i kosten för att äta sånt som är bra för mej.
Går ner massor i vikt för att det ska bli lättare att röra sej.
Går på svindyr, men jätteeffektiv behandling och allt börjar så smått att fungera igen..
Jag orkar börja promenera och jag börjar orka jobba mina 5h/v...
Vad händer?
Jo då börjar endometriosen bråka istället!!??!!
Den som hållt sej i shack så länge nu.
Why???
Why? Why? Why?
Just nu vill jag inge hellre än att få fixat vad som behöver bli fixat i buken och sen att någon bara fixar en midsommarmiddag och bjuder med mej.
Jag orkar inte fixa en massa.
Jag orkar inte ligga på.
Jag vill bara orka vara mej själv och få ha kul en lite stund...
Bryt ihop och kom igen brukar jag säga ofta...
This is me breaking down...
I´ll be back when I´m back at my feet again.
Love // TT
Kommentarer
Postat av: Henry
Oj, det var inte roligt att läsa, glöm inte att vi älskar dig och hoppas vi är stödjande till allt vad du gör. Är det ngt galet så måste du säga det?
Kramar i massor.
Vi har ju inte bjudit in er hit för att ni brukar ju alltid vara i SAIK land.
Men ni är hjärtligt välkomna hit på midsommar, Astrids alla barn o baran barn kommer, boende fixar vi, mat mm. Start ca kl 12 med lunch och skattjakt för de mindre deltagarna sen äter vi hela kvällen mm. Välkomna
Svar:
TebbeTott
Trackback
