Då var det det här med att lära sej av tidigare erfarenheter (misstag) då...
Hello all!! : )
Efter att ha glatts åt att nacken blivit avsevärt mycket bättre och att jag därigenom faktiskt orkar köra bil själv, så ligger jag nu med en upp och nervänd kropp och funderar vad som hände..??
Jag hände...
Som så många gånger förr..
När jag haft en sämreperiod så är det ju inte bara en sak som hamnat på efterkälken...
Jag har alltså idag försökt att komma ikapp med allt som, inte varit livsviktigt och därmed inte gjorts sen den 11/11 då min "bilincident" inträffade... Uppenbarligen helt novis trots 15 år med smärta och sjukdom...suckar...
Hann dock bromsa mej själv innan jag började frosta av frysen, då jag skakade, fös, svettades och mådde illa samtidigt...jag kanske behövde vila lite först...? Dööhh!!?? Sen tog jag mej inte upp mer idag...
Måste nästan skratta åt mej själv.
When will I ever learn???
Men samtidigt så blir jag lite frustrerad..! Måste jag alltid be om hjälp med allting??? Just nu så finns inte min vanliga, fantastiska hjälp tillgänglig och livet måste ju liksom funka ändå...
Prinsessan fyller år och förtjänar att bli firad oavsett hur omgivningen ser ut..
Maten måste komma in i kylen och skafferiet..
Bilen som jag tagit på mej att ta hand om, måste fås iväg..
Tvätten måste tvättas..
Samtal måste ringas och veckorna måste planeras.
Så är det för alla.
Det är bara det att för vissa av oss tar dom grejerna av all energi ock kraft som fanns... Och ändå kommer man aldrig någonsin ikapp...
Nä, nu drar jag täcket över huvudet och surar en stund!
Imorgon kommer jag säkert kunna glädjas åt allt jag faktskt gjort idag och försöka låtabli att få panik när jag tänker på allt som är kvar...
Puss på er!
Love // TT
Kommentarer
Postat av: Pa
Trist må dåligt förståss, se på lilla prinsessan så kommer det att kännas bättre!
Själv tänker jag alltid på barnbarnen när jag behöver lite glädje i tillvaron, då blir jag glad/ styrkekramar till dig :-)
Svar:
TebbeTott
Trackback
