När det snöar i augusti...

Halloj!! Är en ensamstående varannanveckasmamma som bloggar om det mesta som händer i mitt liv ...om hur det är att leva med en skrotkropp som sätter käppar i hjulet för mej i både yrkes och känslolivet!! Om mina fantastiska vänner och underbara familj... Om den bästa ungen i världen, min! : ) Och om en massa annat...både stort, smått, viktigt och mindre viktigt...

Tunga, tunga dagar...

Hello all!! : )

 

Den sensate veckan har varit allt annat än enkel...

Smärtan i nacken blir bara värre och värre...i torsdags bröt jag ihop fullständigt då ökad medicindos och vila inte hjälper... I fredags rann tårarna när jag var hos sjukgymnasten och fina, underbara hon hade en lösning. Hon sa att musklerna nått ett kramptillstånd och att jag behövde kramplösande för att få det att vända.

Hon skickade en lapp med mej till hälsocentralen och dom fixade.

 

Fredagkvällen var nästan magisk. För första gången på flera dagar hade jag inte så ont att jag ville försvinna. Det blev varmt på ryggen och började sticka, pirra, när blodtillförseln kom tillbaka! : ) Jag hade knappt ont!

Dock är ju dessa inget jag ska ta och springa omkring med, men att kunna få vila är underbart! : )

 

Jag älskar min sjukgymnast!!! 

Hon kan och förstår som ingen annan jag mött i vården.

 

Jag var fortfarande långt ifrån bra, men vilan möjliggjorde att jag faktiskt (med en massa hjälp av mina närmaste i form av barnvaktande och skjutsning,och en berdskap att kunna åka direkt jag inte skulle orka mer..) kunde vara med på seminariet i lördags som jag sett fram emot så länge!! : )

Glad att det gick att lösa! 

För efter alla tårar under veckan så var hjärnan tvungen att bli matad med positiva och roliga saker en stund.

Att få byta miljö och att få skratta är oerhört viktiga delar i en läkningsprocess..! 

 

Igår var det en massa mamma grejer på schemat (bla skyltsöndag) så idag är det allt annat än en bra dag..

Har prinsessan hemma med lite feber, så vi myser mest..

 

Börjar dock bli lite stressad över att jag inte blir bättre... 

Behöver inte ett kronsikt tillstånd till...

Men skadan är ju bara två veckor...så än är det ju inte kört. : )

Eller helt kört är det väl aldrig, det kommer bara krävas lite mer anpassningar och ansträngningar "to stay on the positive side..." : )

 

 

And...

 

 

Och handikappad kan jag vara, bara smärtan som gärna fick lugna sej lite... : )

 

Min största utmaning just nu är att prinsessan vill julpynta i veckan...vi får väl hitta någon mellanväg... : )

 

Så jag vilar vidare så länge då! ; )

Love // TT

 

 

Kramar till dig o prinsessan, krya på er :-)