Det finns ingen "quick fix"!!
Hello all!! : )
Ibland blir det inga inlägg på ett par dagar och ibland blir det flera på samma gång... ; )
Kände att jag blev lite upprörd och behövde få ur mej lite...
Just det här handlar om mej men jag vet att det berör de flesta människor i min eller liknande situation.
Jag har varit sjuk i över 14år.
Jag har 4 diagnoser varav 2 är kroniska och 1 är ett direkt resultat av att jag bitit ihop och försökt fastän jag inte orkat.
Jag är inget offer. Självklart tycker jag (som de flesta andra människor) att livet är onödigt tungt mellan varven, men jag har det ändå väldigt bra.
Då medicinering och behandling är väldigt individuellt och sjukdomarna inte alls är kompatibla med varandra så har jag provat (och provar fortfarande) en hel del varianter... Ex så äter jag hormoner för att hålla endometriosen i schack, en biverkning av det är ledvärk... Vilket leder till en försämring i min EDS.
Jag och mitt team som hjälper mej gör allt för att uppnå en så bra balans som möjligt, för att jag ska få ha så hög livskvalité som bara går med minimalt med mediciner.
Varje gång en ny medicin sätts in eller ut, så medför det en lång rad nya symtom och biverkningar. Ofta blir jag markant sämre för att i vissa fall bli lite bättre så småningom, eller som i det flesta fall, så hjälpte dom ändå ingenting så då sätts dom ut igen och kroppen får jobba ytterligare för att försöka hänga med i alla svängar...
Så här är det för många som lever med smärta och sjukdomar. Ibland så hittar man en medicin som funkar fantastiskt, men oftast inte...
Nu till vad som upprör mej;
Till alla er som menar väl, försök att tänk er för hur i formulerar er...
Även om man (efter alla dessa år) borde vara härdad så är man inte det. Känslan av att vara en parasit i samhället lämnar en aldrig helt.
Jag är inte dum, jag tar tacksamt emot tankar och idéer om ny forskning och nya rön, men snälla låt bli att mästra mej. Även om ni menar väl, så gör det ont att bli mästrad. Och det är jobbigt att ni går in med attityden att ni vet mer om mej och min situation än jag gör själv. För det gör ni inte. Men jag har för länge sen slutat att gå in i försvar eller att försöka förklara när personen jag pratar med inte tar in vad jag säger.
Det har jag gjort för min egen skull. Då erfarenheten lärt mej att det bara är slöseri med energi från min sida...
Jag kommer aldrig att sluta jobba med mej själv.
Jag kommer aldrig sluta kämpa.
Jag kommer aldrig sluta leta nya mediciner, eller ännu hellre alternativa behandlingar så jag slipper mediciner.
Jag kommer aldrig sluta intressera mej för hälsa och att kunna må så bra som möjligt.
Jag vet att forskningen går frammåt varje dag.
Jag vet att kroppen kan hela sej själv om den får möjligheten.
Jag vet hur viktigt det är med vad du matar hjärnan (negativa eller positiva tankar) och kroppen (i form av kost) med.
Och i ärlighetens namn, hur många ids lägga om kosten fast än ni borde...? Fast än ni VET att socker, gluten och kemiska tillsatser är skadligt...
Och i ärlighetens namn, hur många av er tränar och rör på er, som ni VET är så viktigt för att fortsätta behålla någon form av välmående???
Men det är erat val och det tänker inte jag döma.
Så snälla låt bli att döm ni med...
Jag har förändrat större delen av min livsstil för att hjälpa kroppen att må bättre och jag är långt ifrån klar. Ni får gärna heja på mitt lag om ni vill... Ni får gärna fråga om det är något ni vill veta... Så länge ni förstår skillnaden på att fråga och mästra...
Tack för eran uppmärksamhet.
Love // TT
Kommentarer
Postat av: Henry
Hej gumman, du är bäst, älskar dig, din enorma vilja att komma framåt kommer att få dig att lyckas komma ur detta elende som vill förstöra dig men som du hela tiden sätter stopp för med alla till buds stående medel vilket gör att din kropp tar mycket stryk emellanåt/ många kramar från oss
Svar:
TebbeTott
Trackback
