Tjocktpannben, bra eller dåligt??
Hello all!! : )
Slås återigen av hur olika man ser på saker beroende på vilken situation man befinner sej i...och vilken personlighet man har...
När man hör idrottare, motivationstalare eller andra, i den "normalavärlden", framgångsrika människor tala om framgång så hör man ofta att det är bara framåt som gäller. Inte känna efter. Att dom har ett tjocktpannben. Att envisheten och tjurigheten vinner. Att allt går bara man vill...osv...
Så har jag också resonerat, istörre delen av mitt liv...fast i mitt fall så blev resultatet sönderkörd kropp, kroniska skador överallt, bla i kommunikationen mellan ryggmärg och hjärna, pga att jag ignorerat smärtan. För att jag ställt mej upp trots att det gjorde ont. För att det, enligt mej, bara är svaga människor som är sjuka. "No pain, no gain" ..ja, ni vet...
Nu vet jag bättre. Eller, jag l ä r mej så sakteliga att veta bättre... Kroppen är fantastiskt och när den siganelerar att något inte stämmer så bör man lyssna... Det gjorde inte jag... På många år... Hur många gånger jag än blev sänkt, så reste jag mej upp igen och fortsatte framåt...I samma tempo...
Visst, det är min enorma tjurighet och vilja som gör att jag inte sitter i rullstol eller inte väger 50kg till, och det är jättebra. Men trots att jag v e t att jag aldrig gett upp, så kan jag inte låta bli att lite grann känna mej som en förlorare ibland.. När snygga, friska och vältränade människor pratar om att "det är bara att bestämma sej"...alla kan bara man vill... Det är inte sant.
Jag vill massor.
Men jag kan inte.
Nu vet jag att dom orden inte är riktade till mej, uatn ofta till friska människor som inte hittar motivationen att ta hand om sej själv bättre... Och jag kan ibland bli halvtgalen av frustration när jag ser människor tillåta sej själva förfalla, för att dom inte "ids" annat...
Men ändå...för en tävligsmänniska som jag, som ääääääälskar att träna och jobba, så gör dom orden ont. "Det är bara..."
Nä, det är inte bara...inte för alla.
Som jag sagt många gånger förr, det är absolut inte mest synd om mej i världen, inte ens nära. Jag har så mycket kärlek omkring mej att jag ibland känner mej överväldigad...
Men jag vet att jag inte är ensam om att känna så här...så för alla dom som kämpar som idioter för att orka igenom dagen, som gör allt rätt när det gäller kost och annat, men som ä n d å är så slut att tårarna rinner för att dom fixat middag eller något annat som "måste" göras hemma...för alla dom (och mej själv) så säger jag att nä, det är f*n inte bara!!!
Alla som kämpar med vad än ni kämpar med gör det lika bra som dom som åker vasaloppet eller tjänar miljoner. Ge inte upp!! Ni vinner era strider, dom vinner sina...och jag vinner mina...
That´s all for now.
Thanks for your attention. <3
Love // TT
Kommentarer
Postat av: Henry
Så klokt, jo jag vet att det är så för dig och många andra, och för mig mfl, så kan man köra på med ibland huvudet under armen.
Många kvällar o nätter när man vaknar till kommer tankarna och hur många ggr man önskat och funderat på hur du skulle haft det om inte ....men vi älskar dig och vet hur du kämpar/ kramar
Svar:
TebbeTott
Trackback
