När det snöar i augusti...

Hello all!! : )

 

Har en hel del tankar som suttit fast då jag inte bloggat så mycket på sista tiden, så då blir det en hel del som ska ut när jag väl öppnat dörren...

 

Jag har ett stort behov av egentid, så jag får sortera tankar och känslor dit dom hör hemma...annars blir det lätt kaos. Det är lätt att glömma bort vem som är jag i alla känslor som åker berg och dalbana i mej under en dag med skrotkroppen. Jag är så oerhört inställd på att vara alla till lags att jag hinner tappa bort mej själv när jag inte riktigt orkar... Att jag tror att mitt värde som människa sitter i om jag kan vara tillgänglig för alla 24/7. Dumt. För det begär ju jag inte av någon. För det kan ingen vara. 

 

Det är mycket som blir fel när smärta och trötthet tar över... Jag tolkar allt som händer runt mej negativt, jag tror det värsta om allt och framförallt så tappar jag bort mej själv och mitt egenvärde...

 

Då är det skönt med lite distans, kloka vänner och skratt... : )

Underbart med människor som man inte behöver förklara allt för, som bara förstår...och som är genuina...

Även om jag älskar att skratta och svamla (många människor tar sej själva på för stort allvar), så blir yta och ältande påfrestande mellan varven. Skönt med någon som ser världen genom samma sorts ögon. Som man inte behöver prestera inför. Där det räcker alldeles nog med att bara vara jag... Ni vet vilka ni är och jag älskar er! <3

 

Jag är ju en människa som inte gillar att tappa kontrollen... Då jag ändå gör det rätt ofta för att kroppen går sin egen väg, så har det blivit nästan löjligt viktigt att ha full kontroll över de få saker jag faktiskt k a n styra. Och jag vill gärna veta. Jag vill veta hur framtiden kommer att se ut... Jag vill veta det så gärna att jag skapar en fiktivframtid och sen lägger jag ner hela min själ i att styra skeppet åt rätt håll... Vilket oftast slutar i total katastrof... För än har då ingen (om vi inte ska bli religiösa här) mig veteligt lyckats styra över framtiden helt... Visst, val vi gör idag, påverkar hur det ser ut imorgon...men vi kan inte styra över andra människor eller över de omständigheter som ramlar över oss... Man får spela med den hand man får och ta det som det kommer. Om jag skulle komma ihåg det lite oftare så skulle det bespara mej en hel del energi... : )

 

Om framtiden säger jag just nu så här...:

Jag hoppas att dippen rätar ut sej snart...så jag kan få den plattform jag behöver för att orka vända uppåt igen.

Jag hoppas att jag, inom en överskådlig framtid, kan börja sätta upp större mål än att bara klara dagen.

Jag hoppas att jag har den jag vill ha vid min sida..och att jag vill fortsätta ha det så...

 

Det är vad jag hoppas och den som lever får se...

 

Det jag däremot v e t är:

Jag har den bästa ungen i världen!

Jag har ett fantastiskt nätverk med fina människor omkring mej!

Och framförallt så kommer jag alltid, alltid att resa mej upp igen. Oavsett vad skit som livet levererar.

Så det så!! : )

 

Take care!!

Love // TT