Mitt liv idag & för flera år sen...
Hello all!! : )
Här kommer två olika sätt att förhålla sej till smärta och sjukdomar... med samma förutsättningar....
Först en bakgrundshistoria:
När smärtan för första gången hittade in till mitt liv så möttes den av ett enormt motstånd och stor okunskap... Ingen värkande kroppsdel skulle minsann få sätta käppar i hjulet för mej! Min vilja var större en så!!
Med den inställningen levde jag de första åren då kroppen började gå sönder...och det gick väl...sådär...
När jag sen insåg att jag inte hade något annat val än att ge vika, så föll jag både länge och hårt...
Jag slutade tillslut att göra allt...jag var ju sjuk...jag orkade inte...kunde inte...var ingen längre...
Utåt så klistrade jag på ett leende och sa att, jodå, det gör lite ont, men det löser sej... Inom mej var det något som dog...
Sen levde jag i många år i begränsningensland...
Det enda jag krampaktigt höll fast vid var hem och traditioner. Jag skulle minsann ha fint och rent hemma, kosta vad det kosta ville...!!
Sen föddes prinsessan och alla mina värderingar vändes upp och ner. Viktigast blev naturligtvis att orka med henne. Att leka, skratta, sjunga och uppleva livet med henne, och det är det fortfarande...
Men trots att jag hade världensbästa unge så bodde det en stor sorg inom mej...Jag orkade liksom inget mer... Jag var mamma, that´s it. Jag vet att hennes pappa sa till mej vid något tillfälle att: " Snälla följ med ikväll (hem till vänner på fest), du följer ju aldrig med nu förtiden!!" och han hade rätt...o c h han hade en viktig poäng...fast det fattade jag långt senare...
Jag hade nämnligen slutat vara jag...
Jag var mamma och jag var sjuk...men inget mer. Dagar, veckor, månader låg jag på kvällarna i smärtor och tårar...och avundades andra som orkade ha roligt...
Sen hände en massa saker som gjort att jag synat mitt liv och min livsfilosofi i sömmarna och idag lever jag på ett helt annat sätt...
Jag är fortfarande mamma i första hand...och sjukdomarna har ökat till antal med tiden...men jag är lycklig.
Jag har vänt ut och in på mej själv.
Helt ändrat kost, sömnvanor och mentalinställning.
Haft ett koppel med proffs vid min sida och tillsammans har vi gjort upp en långsiktig plan för hur jag (större delen av tiden iallafall) ska bli medicinfri och få ett rikare liv med mindre smärtor... Och det har gett resultat.
I april är det två år sen jag låg inne på sjukhus.
Från mars till oktober så var jag helt utan smärtlindring (bortsett från det akuta stadiet på "svanskotebrottet"), vilket enligt mina läkare (och mej själv ; ) )är helt fantastiskt.
Hela 2012 har handlat om att stärka mej själv mentalt och att hitta lyckan inom mej själv, och även om jag faller tillbaka ibland, så har jag aldrig mått så här bra mentalt i hela mitt vuxna liv.
Det är klart att det tar på att kroppen är så pass nedbruten som den är, men jag har hellre alla underbara vänner och får känna styrkan mentalt, än att vara fysisktfrisk, ensam och ledsen...
Den stora förändringen är att jag börjat ta hand om mej själv. Jag tar emot hjälp när det kommer till tunga vardagsmåsten och lägger istället energin på att tex åka med prinsessan på skridskobanan...eller de veckor hon inte är här..går ut med mina vänner eller något annat som är gynnsamt för själen.
Det finns mängder med forskningsrapporter som visar betydelsen av att göra saker man blir glad av. Ä v e n om det kostar... även om jag (som när jag stått på scenen med kören) ligger ner flera dagar efteåt...
Till saken hör ju att jag låg lika mycket förut och upplevde samma smärta då som nu...men då var det ett stort hål inne i mej, där det nu är varmt och fyllt av kärlek.
Och även om det är samma smärta jag får efter att ha dammsugit som jag får av att ta en fika på sta´n, så är upplevelsen helt annorlunda. Så därför betalar jag för städning här hemma...och lägger den energin på att fylla på batterierna mentalt istället. : )
Naturligtvis så blir jag arg på smärtan och tycker livet är orättvist många gånger!!
Men jag vet ändå att jag ä r lyckligt lottad inom så många andra områden att jag islutändan tillhör en av de rikare människorna...
Så....lyllos mej... ; )
Love // TT
Kommentarer
Postat av: Henry Lindström
Fint skrivet,fortsätt så som ditt hjärta säger/ kram
Svar:
TebbeTott
Postat av: Paula
Du är så klok och gör precis som du ska! <3
Svar:
TebbeTott
Trackback
