När det snöar i augusti...

Hello all!! : )

 

Rubriken borde vara "I love my life!!" men då kroppen bråkat med mej onödigt mycket den senaste veckan, så nöjer jag mej med ett "like" idag... : )

 

Tillbringat helgen hos fina kärleken och mest bara myst...

Helgen började inte så superbra dock... Bilen som innehar servon till "min" bil ville inte fungera längre än 1 mil...då det är dryga 8 mil dit den skulle så innebar det att vi fick lämna "liket" på plats över helgen och Mr Underbar hämtade hem den på släp i måndags...

 

 

Här måste jag erkänna att jag inte var sveriges mest förstående flickvän... Alltså, jag fattade ju att det inte var någon rolig grej, att bilen inte gick att köra och att hela helgens inplanerade skruvande gick om intet, det gjorde jag ju... Men det jag missade var att det inte var över 30 minuter senare... (som det var för mej) och var helt oförstående till att han sen på kvällen var glad att den där skitdagen var över... (Skitdagen hade även att göra med att jag hade haft jätteont...men det hade jag själv förtängt så snart det värsta hade passerat..) 

 

Jag glömmer sån´t där... Jag är så tränad i att leva för stunden... Jag har blivit så oerhört besviken så många gånger när saker inte blivit som jag velat, och då ofta på anledning av skrotkroppen, att jag vant mej vid att snabbt skifta fokus... Ok, nu gick inte det där...vad kan vi göra istället..? Och även om jag haft en tuff dag, så har jag lärt mej att fokusera på vad som varit bra med dagen istället... Sällan en dag är genomgående skräp... Ofta finns där någon ljusglimt man kan klamra sej fast vid... 

 

Dock är det långt ifrån alltid som jag lyckas hålla det så... Nog skäller jag ut livet med jämna mellanrum... Och det tycker jag man har rätt att göra... Men det är svårt att lära sej se att sån´t som bagatellartat för mej är är stort för andra och tvärs om... 

Hur tex hela livet slutar vara värt att leva (just då iallafall) för att ett fotbollslag förlorar en match kommer jag aldrig någonsin att förstå... Trots att en anseende mängd människor faktiskt tycker så... På samma sätt (gissar jag) att många inte förstår hur jag kan gråta till en tv-serie (Gray´s Anatomy)... : )

Men jag har levt tillräckligt länge för att visa större förståelse för det där med bilen, det erkänner jag... 

 

Idag har jag iallafall haft en härlig dag, fylld av innehållsrika möten (korta som långa) med en stor del av mina vänner!! Och så avslutades ju dagen med kören, såna dagar blir sällan annat än bra!! : )

Morgondagen fortsätter jag på inslagen väg...med kaffedejt, rehabpryl, vila och så en spelning eller hälsa på finaste vännen...beroede lite på dagsformen... : )

Jag har saknat mina vänner och mitt "vanliga liv"... Skönt att ha allt på plats igen... : )

 

Nu är det läge att placera skrotkroppen i sängen och vänligt men bestämt tala om att imorgon är det färdig bråkat för den här gången!! Det räcker nu!! Ok?? : ) Då bestämmer vi det då... : )

 

Take care!! : )

Love // TT