Om att känna...

Hello all!! : )

Jag har haft roliga, fartfyllda dagar...igår åkte prinsessan till sin pappa och det blev tid för vuxenbus... Träffat vänner, skrattat, busat...ikväll har jag varit hos finavännen och soffchillat...
...nu hemma med funderingar av vad som ska bli av denna kväll...imorgon är det fest med många galna människor, så det kloka vore att vara hemma ikväll...men jag var sugen att lyssna på lite musik...vi får väl se....

Ligger här och funderar lite på det där att känna...det där som jag skulle låta bli att göra igen...det fröken livrädd och kärleken bestämt åt mej... Å det som är så svårt att låta bli...
Jag älskar verkligen mitt liv, det gör jag...men det här med att bli besviken...det blir jag ju så snart jag släpper ner garden... Så...vi håller kvar den uppe då??

..det är svårt...svårt för en känslomänniska att stänga av...att vara kall....att inte ta åt sej eller bry sej...
Isynnerhet när jag söker det jag söker...där jag söker...

Jag vill inte ha sambo/familjeliv...jag vill verkligen inte det...prinsessan har varit med om nog och jag orkar inte vara i ett förhållande 24/7... Däremot vill jag ha någonting...jag vill ha närheten, buset och skratten... Jag vill ha någon typ av löfte... Jag vill fortsätta leva och bestämma över mitt eget liv, men helt emotionellt ensammen vill jag inte vara...


Lite så här känner jag nog...:




Jag vet vad som måste göras
Ändå sitter jag kvar här
Och det skrämmer mig att jag kan nå dig var du än är

Och om jag behöver förklara
Den skugga som vilar i tiden
Förstör inga minnen, du vill inte se mig såhär

Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder någonstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans

Jag vet vad som måste göras
Ända sitter jag kvar här
I ett sista kapitel som jag har förälskat mig i

Jag försöker att strida mot känslan
Men den är rädd och den spelar ett spel nu
Jag får för mig att jag kan va kvar men vet inte hur

Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att måste ta steget ur vår sista dans

Jag vet vad som måste göras
Ändå ligger du kvar här
Och jag hoppas du sover, jag smeker dig lätt om din hals

Jag vill inte spara min längtan
Jag har tänkt men aldrig fått tala
Så feg att jag viskar du hör säkert ingenting alls

Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans

Ja, jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans

Älskling hör på, jag tar steget ur vår sista dans


...att känna eller inte känna...det är frågan...
Och hur gör man för att bara känna lite, lite grann...?

Love // TT

Kommentarer
Postat av: CIA

Ja att bara känna lite ligger inte för mig heller :-) Allt eller inget, sån är nog jag med. Kram!

2012-04-07 @ 01:24:37
Postat av: Henry

Bra tänk du visar i ord,klokt av dig att vara rädd om lilla prinsessan men samtidigt måste du ju gå vidare i livet o följa hjärtat ditt och vad det kan ge dig för nya känslor/f eelings. Lycka till och vi älskar dig och stödjer dig i dina beslut/kram

2012-04-07 @ 21:26:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0