Årskrönika...2011...
Hello all!!
Tänkte det var läge att göra en sammanfattning av året som gått...
2011-Heaven and Hell!
Året började med bitande kyla och enorma känslostormar...ett förhållande med oerhörda ytterligheter fick ett plötsligt slut då prinsessan hamnade emellan...
Flyttade hals över huvud till en liten 2a och har sen tillbringat delar av resten av året att samla in allt jag lämnade i huset första vändan...och än är det inte färdigt...
Bet ihop och packade upp, pyntade, busade, planerade födelsedagsfest allt medan själen blödde...tillslut höll det inte och viljan fick ge vika för kroppen...den efterlängtade festen blev inställd och jag hamnade på sjukhus...
Med söndertrasat självförtroende och kroppen i sank, mötte jag kärleken...
Han klev in i hela mitt liv med humor, värme, styrka, kärlek och visioner... Jag torkade tårarna, reste mej från golvet och bara tog emot...
Sen följde några underbara månader med sol, värme, bus, familj, skratt och framtidstro... Jag började släppa ner garden...tog emot tryggheten och visheten med öppna armar och kände mej riktigt, riktigt lycklig...
Äntlgen hade jag hittat min "soulmate" , äntligen hade jag hittat hem...
Nu är vi i mitten av sommaren och det höga tempot min nya familj innebar börjar sätta spår i kroppen...jag blir tröttare, får mer ont och mindre tålamod...
Finastevännen jobbar för tre...även han trött med ökad smärta och minskat tålamod...
Mitt i allt detta så genomgår jag en fruktansvärt tuff hormonbehandling som sög ur mej den sista energi och kraft jag hade...och förvandlade mej till ett känslomonster...
I Augusti åkte hela nya familjekonstallationen på den planerade semestern, TROTS att kropparna skrek nej... Det är, utan överdrift, den värsta veckan i mitt liv... Jag var så slut att jag inte visste vem jag var...och jag känner hur kärleken rinner ur mina armar och jag kan ingenting göra för att stoppa den...jag är för slut...jag kan bara titta på...
En månad av desperation följer och sen kommer det jag väntat på och fasat för, det är över.
För första gången i mitt liv för jag erfara vad hjärtesorg innebär...
Jag slutade äta, sova, tänka...allt var bara svart...förstod inte...ville inte förstå...alla ord som sagts, alla löften som getts...betydde dom ingenting?? Var det så lätt att bara ge upp?? Och jag rasade raka spåret tillbaka där jag var när vi möttes...självförtroende och självkänsla i botten...
När jag så småningom började fungera hyffsat normalt igen, så kom nästa saknad...barnen...dom två, jättefina, speciella som jag kommit att älska...skulle jag aldrig få se dom mer...? Sen kom ilskan...hur kan man vara så självisk och bara flytta om och ändra i människorsliv hur som helst..bara för att det passar bäst för en själv just nu??
Och så likgiltigheten och kylan...bara inse, människor är väldigt, väldigt sällan vad dom utger sej för att vara...
...så även jag...jag har någon som jag VILL vara och så har jag någon som jag är...jag är ibland, men vill alltid vara, en kärleksfull och varm person med massor med glädje och tålamod...men de dagar då smärtan tar ut sin rätt så är jag allt annat än glad och kärleksfull...
Kan säga att 2011 var erfarenheternas och självinsikternas år...
Sista månaderna av året har jag börjat njuta av friheten...jag äger min egen tid och det är underbart.
Jag har åkt upp och ner ur smärthålen...så fort jag tror att jag äntligen kan börja göra lite bokningar och lägga lite tid i företaget så dyker jag ner i hålet igen...
Jag har återigen fått upptäcka vilken fantastisk familj jag har, men jag har även upptäckt att jag klarar oerhört mycket själv...Det gäller bara att vara lösningsorienterad... Ibland krävs det oerhört mycket kreativitet för att få vardagen att fungera...men jag får den att fungera!!! Det är jag oerhört stolt över!!
Så många tårar som jag fällt under detta år, är nog samma mängd som jag tidigare fått ihop över hela livet...
Men jag har även skrattat...massor...
Jag har fått känna av äktakärlek, om än den bara fanns för ett litet tag...så när den väl var där så var den
äkta...
Jag har haft massor, massor med egentid med prinsessan och med henne har jag aldrig tråkigt!!
Hon är det gladaste och klokaste lilla unge man kan tänka sej!!! Finns ingenting så helande som hennes underbara kvillerskratt!!
Jag har gjort många nya bekantskaper...och några av dom för livet...
Men det jag framförallt har lärt mej detta år är vilken fantastisk familj och vilka fantastiska vänner jag har!!! Utan dom så fanns jag inte här...till dom vill jag säga:
Jag älskar er, ni är fantastiska!!! <3
För 2012 önskar jag mej...
...att prinsessan får vara frisk och ha energi för alla upptåg hon hittar på... : )
...mindre smärta och mindre mediciner...
...större ekonomisk frihet...
...mycket skratt och lite gråt...
...mera tid med mina nya och gamla vänner...
...mycket mys och ännu mera bus...
...och så önskar jag att jag får tillbaka tron på kärleken igen...för första gången i mitt liv är den borta...men jag önskar att den kommer tillbaka igen...det var liksom lite roligare när jag var mer romantisk och mindre cynisk... : )
Jag önskar er alla ett gott slut och ett fantastiskt gott nytt år!!!
Love // TT
